Har försökt att titta lite på olika användbara verktyg på nätet som inte kräver nedladdning. Jag har ju en situation på jobbet som innebär att vi inte är administratörer på våra egna datorer och därmed fungerar det inte att ladda ner fria programvaror hur som helst. Dessutom skall alla programvaror vi använder genomgå en auktorisationsprocess där de granskas utifrån säkerhetsaspekten. Samtidigt finns det en tydlig riktlinje från de ansvariga för auktorisationsprocessen att vi skall överväga open source-lösningar vid val av ny programvara. Detta sammantaget gör att det inte är helt enkelt att hitta optimala program som förenar alla krav...
Förhoppningen vore ju att de verktyg en lärare behöver dels finns inbyggt i LMS:et med komplement av godkända, auktoriserade programvaror för exempelvis bild- och filmhantering. Nu är vi inte riktigt där än så därav min spaning på nätet...
Min spaning börjar genom en fantastiskt bra sammanställning över olika tjänster kopplat till utbildning som jag fått av en duktig och intresserad kollega. Sammanställningen är gjord av en Jesper Isaksson och finns här.
Det var en fiffig idé att skapa alla länkar i form av en tankekarta och verktyget för detta heter Mindomo.
Det verkar inte som det behövs laddas ner något utan man registrerar sig och sen är det bara att börja. Det finns olika varianter, från en kostnadsfri ganska enkel, till en betalvariant med fler möjligheter.
Jag har inte utforskat alla verktygen han tipsar om än men några användbara saker har jag redan hittat. Ibland kan man behöva ett verktyg för att fånga det man gör på skärmen för att sedan kunna dela med andra. Två av verktygen som presenteras för screen capturing verkar fungera utan att någon programvara skall laddas ner. De heter Screenr och Screentoaster
De har också smidiga lösningar för export till Twitter eller bädda in länken i blogg mm.
En annat verktyg som jag tycker verkar intressant är Edoboard
Det ser ut som en webkonferenslösning med möjlighet att dela bild och skrivyta. Inte heller här krävs någon nedladdning, utan man registrerar sig bara via webben och kör igång. Man bjuder in deltagare via en länk som skapas när man gör ett nytt klassrum. Det finns också särskilda funktioner för att skriva matematiska formler (kommer ju aldrig att hända mig men kanske någon annan har nytta av detta ? :p) Jag har inte testat om det går att ladda upp en powerpoint eller om man kan spela in sessionen. Kan man det så innehåller det samma funktioner som den webkonferenslösning vi betalat (förmodligen) dyra pengar för... hmm något att fundera över...
Eller varför inte skapa en rolig animering med hjälp av Animasher?
Skulle vara roligt att få lite respons på detta,
Gott Nytt År :-)
tisdag 28 december 2010
söndag 19 december 2010
Fler funderingar angående smartphones
Nu har jag använt min HTC ett tag så det kändes angeläget att gå tillbaka till kursavsnittet om mobiltelefoner och lärande - hur skulle våra utbildningar kunna se ut om alla studerande och lärare hade varsin smartphone? Kan man också effektivisera vardagen för andra grupper av anställda? Kanske kunde det se ut på liknande sätt som i amerikanska armén där man köpt in I-phones till alla soldater. Nu deltar jag i ett försök för att utvärdera nyttan av smartphones och jag hoppas verkligen att detta kan leda till att fler anställda kan få en smartphone av arbetsgivaren. Det är ju ingen lyxpryl vi talar om utan ett arbetsredskap som för många av våra anställda är mycket mer åtkomlig än en dator. Långt ifrån alla sitter vid en dator varje dag och tillgången på Internetdatorer ute på förbanden är i vissa fall mycket begränsad. Tittar man sedan på hur läget ser ut när man är ute på en insats är det förmodligen ännu längre till en dator. Däremot finns det i flera regioner med begränsad infrastruktur faktiskt mobila nät...
I dag är det många restriktioner kring vilka telefoner som får anskaffas, men om mobilen verkligen skall bli ett arbetsredskap värt namnet så måste vi nog se över regelverket ordentligt. Jag är verkligen nöjd och imponerad över hur enkelt det är att komma åt den information man behöver och även kunna dela den med andra. Jag ser också hur vi skulle kunna utveckla våra utbildningar om vi kunde distribuera kursinnehåll till mobilen via vår lärplattform. Jag vet att tex LMS:et Luvit klarar detta, någon som vet fler LMS med denna funktion?
Kunde vi även utveckla olika appar som man har nytta av i den dagliga tjänsten vore det ännu bättre. Jag tänker exempelvis på olika reglementen och instruktioner vars innehåll man inte i dag kan bära med sig i byxfickan precis... Som ett exempel kan jag nämna vår Säkerhetsinstruktion som i dag är en bokserie på 16 delar om jag minns rätt. Den är grundläggande för alla soldaters agerande i fält och kunde den presenteras i app-format vore det toppen. Sen är det bara fantasin som är gränssättande... varför inte utveckla en voki till hjälp för orderträning eller öva engelsk signalering? Å vad jag ibland önskar slänga vårt regelverk åt fanders ;-) Men visst visst, jag förstår ju också att man inte okritiskt kan anamma ny teknik hur som helst utan att veta konsekvenserna, men inte kan det väl vara guds mening att den enda app försvaret har idag är gjord i rekryteringssyfte? Det känns ju lite märkligt att vi i ett sammanhang ger uttryck för att ha anammat den senaste tekniken och i ett annat nästan helt bortser från den... Men men, det gäller att inte tappa sugen utan att fortsätta jobba för en förändring. För visst är det möjligt att förändra saker även om det ibland kan ta lite tid...
Till sist, lite inspiration till julstöket från mässan Online Educa :-)
I dag är det många restriktioner kring vilka telefoner som får anskaffas, men om mobilen verkligen skall bli ett arbetsredskap värt namnet så måste vi nog se över regelverket ordentligt. Jag är verkligen nöjd och imponerad över hur enkelt det är att komma åt den information man behöver och även kunna dela den med andra. Jag ser också hur vi skulle kunna utveckla våra utbildningar om vi kunde distribuera kursinnehåll till mobilen via vår lärplattform. Jag vet att tex LMS:et Luvit klarar detta, någon som vet fler LMS med denna funktion?
Kunde vi även utveckla olika appar som man har nytta av i den dagliga tjänsten vore det ännu bättre. Jag tänker exempelvis på olika reglementen och instruktioner vars innehåll man inte i dag kan bära med sig i byxfickan precis... Som ett exempel kan jag nämna vår Säkerhetsinstruktion som i dag är en bokserie på 16 delar om jag minns rätt. Den är grundläggande för alla soldaters agerande i fält och kunde den presenteras i app-format vore det toppen. Sen är det bara fantasin som är gränssättande... varför inte utveckla en voki till hjälp för orderträning eller öva engelsk signalering? Å vad jag ibland önskar slänga vårt regelverk åt fanders ;-) Men visst visst, jag förstår ju också att man inte okritiskt kan anamma ny teknik hur som helst utan att veta konsekvenserna, men inte kan det väl vara guds mening att den enda app försvaret har idag är gjord i rekryteringssyfte? Det känns ju lite märkligt att vi i ett sammanhang ger uttryck för att ha anammat den senaste tekniken och i ett annat nästan helt bortser från den... Men men, det gäller att inte tappa sugen utan att fortsätta jobba för en förändring. För visst är det möjligt att förändra saker även om det ibland kan ta lite tid...
Till sist, lite inspiration till julstöket från mässan Online Educa :-)
lördag 11 december 2010
Pedagogiska perspektiv
Nu har jag äntligen fått till det med att bifoga min tabell över olika pedagogiska perspektiv och vilka konsekvenser dessa får för hur vi planerar och genomför olika läraktiviteter. Jag använde mig av Google Docs eftersom Dropbox kräver nedladdning och det kan vi inte göra på våra jobbdatorer. Jag tyckte inte det var helt enkelt med Google Docs heller för det stämde inte riktigt med de instruktionsfilmer jag tittade på... jag körde fast på några småsaker men tror jag fick till det till slut :p (Fast några pilar försvann visst och årtalen och texten under tabellen hamnade inte riktigt där det var meningen... men jag tror ni fattar...) Jag har hämtat idéer från Koschman, Pålsson och Skoglöf. När det gäller konnektivismen så är den kursiverad eftersom jag är lite osäker här... det är ju alltid svårt att bedöma den tid man är mitt i, så någon kanske har något annat pedagogiskt perspektiv som ska stå där istället?
Hur som helst, skulle vara roligt med någon kommentar - är det överhuvudtaget möjligt och ens intressant att försöka sammfatta en historisk process på detta sätt? Är det inte att förenkla för mycket? Eller ökar det förståelsen för lärandets komplexa villkor om man kan se "allt" presenterat på ett lite enklare sätt? Kan en sådan tabell bidra till en diskussion med någon som inte är så insatt i olika pedagogiska teorier men ändå har ansvaret för olika individers lärande?
En annan tanke med tabellen är att man genom att relflektera över taxonomierna enligt Bloom och SOLO kan hitta principer om hur man formulerar lärandemål för de egna kursplanerna.
Till sist några tips... har hittat några användbara möjligheter att redigera i pdf:filer: öppna filen i gmailen och välj "Visa" och därfter "Vanlig HTML"
Man kan också gå till zamzar.com eller pdftoword.com
En rolig websida för bildhantering av olika slag är picnik.com, den finns i en enklare gratis version samt i en fullversion som kostar en slant...
En trevlig lördagkväll utan för mycket julstress önskar jag er :-)
Hur som helst, skulle vara roligt med någon kommentar - är det överhuvudtaget möjligt och ens intressant att försöka sammfatta en historisk process på detta sätt? Är det inte att förenkla för mycket? Eller ökar det förståelsen för lärandets komplexa villkor om man kan se "allt" presenterat på ett lite enklare sätt? Kan en sådan tabell bidra till en diskussion med någon som inte är så insatt i olika pedagogiska teorier men ändå har ansvaret för olika individers lärande?
En annan tanke med tabellen är att man genom att relflektera över taxonomierna enligt Bloom och SOLO kan hitta principer om hur man formulerar lärandemål för de egna kursplanerna.
Till sist några tips... har hittat några användbara möjligheter att redigera i pdf:filer: öppna filen i gmailen och välj "Visa" och därfter "Vanlig HTML"
Man kan också gå till zamzar.com eller pdftoword.com
En rolig websida för bildhantering av olika slag är picnik.com, den finns i en enklare gratis version samt i en fullversion som kostar en slant...
En trevlig lördagkväll utan för mycket julstress önskar jag er :-)
lördag 27 november 2010
Bifoga fil i bloggen?
Hade tänkt att ladda upp en fil som jag pysslat lite med i veckan, bara ett vanligt worddokument som jag sparat som pdf... men nu när jag satte mig vid bloggen så hittar jag ingen funktion för att bifoga fil... är jag blind? Någon som vet hur man kan göra? Så i väntan på att någon klok person kan ge mig goda råd så får jag skriva om något annat än vad jag tänkte från början ;-)
När man jobbar på en statlig myndighet så måste vi ju följa Förvaltningslagen vilket innebär att allt på våra lärplattformar är betrakta som allmänna handlingar. Jag kan känna att vi inte riktigt har diskuterat och fastställt rutiner för att hantera detta. Vi har ju också Arkivlagen att förhålla oss till och arkivinspektioner som sker med jämna mellanrum. Här finns det mycket som jag inte vet... Det jag vet är att den plattform som vi använder på skolan, den har vi så att säga kontroll över själva. Det innebär att alla kurser som använt den finns kvar och skulle någon begära ut material så skulle vi kunna få fram det. Däremot blir jag lite mer osäker på hur det är med den försvarsmaktsgemensamma plattformen. Den driftas ju inte av oss utan av en annan myndighet som heter FMLOG (försvarsmaktens logistik). Jag gissar att allt sådant regleras i ett sk SLA (Service Level Agreement) men jag har ingen aning... Det hela är ganska komplext, någon vet säkert hur det ligger till och jag känner att jag måste forska lite i detta.
En annan sak som jag funderar över är hur vi hanterar de av våra studerande som har skyddad identitet. När jag letade i kursmaterialet så såg jag inget om detta men någon annan kanske kan ge mig några tips var det finns? Det blir ju lite märkligt om våra studerande kan säga nej till att finnas med på bild och sedan måste vi lämna ut hela diskussioner från ett forum där allas namn och åsikter är helt uppenbara... Kanske ett långsökt resonemang, men om jag av någon anledning skulle vara rädd om min identitet är det tveksamt om jag skulle studera på en nätbaserad utbildning... Hur ser ni på detta?
När man jobbar på en statlig myndighet så måste vi ju följa Förvaltningslagen vilket innebär att allt på våra lärplattformar är betrakta som allmänna handlingar. Jag kan känna att vi inte riktigt har diskuterat och fastställt rutiner för att hantera detta. Vi har ju också Arkivlagen att förhålla oss till och arkivinspektioner som sker med jämna mellanrum. Här finns det mycket som jag inte vet... Det jag vet är att den plattform som vi använder på skolan, den har vi så att säga kontroll över själva. Det innebär att alla kurser som använt den finns kvar och skulle någon begära ut material så skulle vi kunna få fram det. Däremot blir jag lite mer osäker på hur det är med den försvarsmaktsgemensamma plattformen. Den driftas ju inte av oss utan av en annan myndighet som heter FMLOG (försvarsmaktens logistik). Jag gissar att allt sådant regleras i ett sk SLA (Service Level Agreement) men jag har ingen aning... Det hela är ganska komplext, någon vet säkert hur det ligger till och jag känner att jag måste forska lite i detta.
En annan sak som jag funderar över är hur vi hanterar de av våra studerande som har skyddad identitet. När jag letade i kursmaterialet så såg jag inget om detta men någon annan kanske kan ge mig några tips var det finns? Det blir ju lite märkligt om våra studerande kan säga nej till att finnas med på bild och sedan måste vi lämna ut hela diskussioner från ett forum där allas namn och åsikter är helt uppenbara... Kanske ett långsökt resonemang, men om jag av någon anledning skulle vara rädd om min identitet är det tveksamt om jag skulle studera på en nätbaserad utbildning... Hur ser ni på detta?
fredag 19 november 2010
lite mer om källkritik och plagiat
När jag satt och läste kursmaterialet om källkritik från Lunds universitet så slog det mig att det oftast diskuteras hur vi ska lära eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och hur vi ska kunna avslöja deras plagiat. Inte enbart i den här kursen utan rent allmänt... I veckans nummer av skolvärlden var det t ex en artikel om hur ytliga elevernas kunskaper är avseende hur man söker på nätet och värderar det material man får tag på. Malou har i sin blogg också visat på vikten av att diskutera detta problem med sina studerande och hur hon på ett föredömligt sätt tar sig an problematiken.
Med detta vill jag säga att jag absolut tar problemet på allvar, men jag vill också påstå att det finns saker som vi inte diskuterar så ofta som också är viktiga. Hur ofta granskar vi våra kollegors material utifrån samma källkritiska kriterier som vi granskar våra studerandes? Eller är det inte nödvändigt? Eller är det enklare att låta bli för att inte hamna i konflikt? Det är ju inte så ofta som lärare/forskare avslöjas med fusk men visst händer det.
Ett nutida exempel finns att hämta från Försvarshögskolan - där anmälde en anställd en av professorerna för fusk och plagiat. Anmälan gick i stort ut på att hela den forskning som vederbörande haft som grund för sin professur var ett plagiat av andras forskning. Professorn hade helt enkelt fogat samman en massa material från andra och presenterat det som sitt. Jag kan inte ärendet i detalj och tar inte ställning i skuldfrågan men det som är intressant är också att personen som anmälde i princip blev utfryst - en högskola som kräver av sina studerande att de skall avhålla sig från fusk och plagiat klarar alltså inte av att hålla en balanserad, professionell nivå när samma sak ska diskuteras i lärarlaget. Nåja, det kanske säger mer om människor i allmänhet än om denna arbetsplats i synnerhet, men visst borde vi hålla rent framför egen dörr innan vi tar diskussionen med de studerande - annars är vår trovärdighet inte särskilt stor. Men att frågan är aktuell visar inte minst detta pressmeddelande från Vetenskapsrådet där man kan läsa om konsekvenser av att avvika från god vetenskaplig sed.
En annan sak som jag också funderar över är om synen på vad som är fusk och inte håller på att förändras. Tycker att Malou beskriver detta på ett bra sätt när hon skriver:
"Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid."
Jag tror att kommentarer som denna kommer att bli allt vanligare. Jag ser hur min 18-åring har svårt för att sitta ner och fokusera på en text på djupet för att kunna ta den till sig och därmed kunna redogöra för den med sitt eget språk. Tålamodet och koncentrationen finns helt enkelt inte. Det är naturligtvis att generalisera för mycket att påstå att hon är normen, men jag tror ändå att det finns något i hennes sätt att vara som är representativt för den kunspassyn som håller på att växa fram. Det är inte så noga med vad som är mitt och ditt, allt som är på nätet är vårt och jag kan göra vad jag vill med det. Jag kan förstå förvirringen.... vi pratar om samarbetslärande där vi skapar kunskap tillsammans och lägger ut material på nätet som andra får ta del av - samtidigt finns det en knivskarp linje (för läraren) som inte får passeras för då är det fusk. Det är sannerligen mycket svårare att vara både lärare och elev i dag...
Med detta vill jag säga att jag absolut tar problemet på allvar, men jag vill också påstå att det finns saker som vi inte diskuterar så ofta som också är viktiga. Hur ofta granskar vi våra kollegors material utifrån samma källkritiska kriterier som vi granskar våra studerandes? Eller är det inte nödvändigt? Eller är det enklare att låta bli för att inte hamna i konflikt? Det är ju inte så ofta som lärare/forskare avslöjas med fusk men visst händer det.
Ett nutida exempel finns att hämta från Försvarshögskolan - där anmälde en anställd en av professorerna för fusk och plagiat. Anmälan gick i stort ut på att hela den forskning som vederbörande haft som grund för sin professur var ett plagiat av andras forskning. Professorn hade helt enkelt fogat samman en massa material från andra och presenterat det som sitt. Jag kan inte ärendet i detalj och tar inte ställning i skuldfrågan men det som är intressant är också att personen som anmälde i princip blev utfryst - en högskola som kräver av sina studerande att de skall avhålla sig från fusk och plagiat klarar alltså inte av att hålla en balanserad, professionell nivå när samma sak ska diskuteras i lärarlaget. Nåja, det kanske säger mer om människor i allmänhet än om denna arbetsplats i synnerhet, men visst borde vi hålla rent framför egen dörr innan vi tar diskussionen med de studerande - annars är vår trovärdighet inte särskilt stor. Men att frågan är aktuell visar inte minst detta pressmeddelande från Vetenskapsrådet där man kan läsa om konsekvenser av att avvika från god vetenskaplig sed.
En annan sak som jag också funderar över är om synen på vad som är fusk och inte håller på att förändras. Tycker att Malou beskriver detta på ett bra sätt när hon skriver:
"Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid."
Jag tror att kommentarer som denna kommer att bli allt vanligare. Jag ser hur min 18-åring har svårt för att sitta ner och fokusera på en text på djupet för att kunna ta den till sig och därmed kunna redogöra för den med sitt eget språk. Tålamodet och koncentrationen finns helt enkelt inte. Det är naturligtvis att generalisera för mycket att påstå att hon är normen, men jag tror ändå att det finns något i hennes sätt att vara som är representativt för den kunspassyn som håller på att växa fram. Det är inte så noga med vad som är mitt och ditt, allt som är på nätet är vårt och jag kan göra vad jag vill med det. Jag kan förstå förvirringen.... vi pratar om samarbetslärande där vi skapar kunskap tillsammans och lägger ut material på nätet som andra får ta del av - samtidigt finns det en knivskarp linje (för läraren) som inte får passeras för då är det fusk. Det är sannerligen mycket svårare att vara både lärare och elev i dag...
torsdag 11 november 2010
Att söka information
Nu har jag ägnat lite tid åt att titta på KTH:s material om informationssökning. Eftersom jag har pluggat mycket på distans genom åren tycker jag att jag fått en god vana i att själv söka rätt på böcker och artiklar på nätet. Min erfarenhet av bibliotek som jag har använt är att det brukar gå snabbt och lätt att få fatt på det material som behövs.Det har aldrig varit svårt att få lånekort och tillgång till databaser på distans.
Det svåraste tycker jag är att få fatt på bra nyckelord som beskriver det jag letar efter. Där har jag känt behovet av att faktiskt få prata med en bibliotekarie "på riktigt" för att få hjälp vidare. Men å andra sidan har jag aldrig prövat att chatta med en jourhavande bibliotekarie vilket verkar helt korkat så här i efterhand.... Jag har alltså suttit och grubblat och sökt själv när det förmodligen funnits hjälp bara några klick bort... Hmm, inte så begåvat... :p Men här tror jag verkligen att guider som den från KTH kan vara till hjälp. Det är lätt att fastna i sina egna tankebanor och även om guiderna inte innehåller just det ord man själv söker så bidrar de till att hitta nya sökstrategier.
En sak som jag inte riktigt gillade med guiden från KTH var att länken för nästa sida flyttade på sig beroende på vilken sida man var på. Det kan tyckas som en liten petig detalj men en sån sak kan faktiskt få mig att sluta använda en tjänst. Risken är att man fastnar i form istället för innehåll.
Ibland kan jag tycka att det är lite förvirrande när man byter universitet och därmed även bibliotek. Nu tycker jag ju egentligen inte att man ska likrikta saker alltför mycket, men just bibliotek är väl ändå ganska lika i sitt utbud av tjänster? Min lite trötta hjärna skulle uppskatta om deras olika hemsidor och söktjänster såg någorlunda lika ut.... Jag har gått igenom en massa olika sökguider och tycker väl egentligen att de påminner ganska mycket om varandra - varför inte kraftsamla (för att använda en favortifloskel från det militära :p) till en enda universitetsbibliotekshemsida med tillgång till hela landets samlade bibliotekariekompetens? Plocka det bästa från alla onlinetjänster (gillade förresten att man enkelt kan söka i bibliotekskatalogen från mobilen, mer sånt!)
Länk till Försvarshögskolans bibliotek som är specialiserade på böcker inom krigsvetenskap, statskunskap mm
fredag 5 november 2010
Nyttan av Urkund...
Mina första universitetsstudier var historia som jag läste i Göteborg... Då fanns Jörgen Weibull kvar som professor och med tanke på den släktens inflytande inom området källkritik så var naturligtvis hela institutionen präglad av detta. Jag var ju rätt ung och fattade väl inte så mycket och hade inget att jämföra med, men senare under livet har jag funderat desto mer...särskilt under de tio år jag jobbat i försvaret...
Genom de förändringar som försvaret genomgått så har man delvis tappat den tradition av dokumentation som fanns tidigare. Det har inneburit att man idag inte alltid vet varifrån etablerade metoder kommer och detta blir ibland problematiskt då man ska ta fram ny kunskap. Vet man inte orsaken till att man gör på ett visst sätt så är det svårt att argumentera varför man skall göra på ett annat... Jag kan uppleva att man i vissa lägen tar ganska lättvindigt på detta med dokumentation, källkritik och att faktiskt kunna bevisa varför man gör si och inte så.... Det är ju i våra reglementen och publikationer vår samlade kunskap kommer till uttryck och det är av stor vikt att det som står där är korrekt, annars kommer de inte att användas utan alla kommer att "göra som de vill" baserat på egna upplevelser och eget tyckande. Det funkar ju inte i alla lägen då en förutsättning för att överleva ibland är att alla gör på samma sätt - ett annat beteende än det fastställda kan helt enkelt försätta kollegorna i livsfara. Hur som helst så tycker jag att inställningen till dokumentation och källkritik har förändrats - till det bättre. Det är nog så att de senaste årens ominriktning av försvaret bidragit till att man sätter större vikt vid kunskap som en kummulativ process - man inser att för att formulera ny kunskap måste man känna till den gamla.
Med anledning av detta så tycker jag också att ett verktyg som Urkund väl fyller sin plats. Jag har testat det och tycker att vi såklart ska använda oss av det. Det skapar möjligheter till diskussion i ett lärarlag om vad som är fusk och inte...Det är ju trots allt läraren som ska avgöra detta, Urkund ger ju bara information om likheter i texten...
Problemet hos oss är att de studerande nästan aldrig skriver något som det är idé att mata in i Urkund.... Officersprogrammet är hos oss två terminer på VFU och de håller i huvudsak på med praktiska kurser. Specialistofficersprogrammet är en praktisk utbildning med lite teori. Även de andra längre kurserna vi anordnar har få inslag av vetenskapligt skrivande. Jag har svårt att få gehör för att man skall ägna tid åt att skriva uppsats om det då skulle innebära att något praktiskt moment skulle få stryka på foten... Å andra sidan bestämmer vi ju i vissa fall helt över kurstidens längd så jag förstår inte varför vi inte kan ha både och? Om vi i framtiden skall ha medarbetare som kan se sitt praktiska handlande mot bakgrund av ett teoretiskt ramerk så måste vi väl börja det arbetet på våra skolor?
Nä jag säger som general Carl Gideon Sinclair (1730-1803): "La théorie est le pied gauche, la pratique est le pied droite, il faut avoir les deux pour marcher." Min franska är inte vad den en gång var men jag tror det blev ganska rätt :p
Genom de förändringar som försvaret genomgått så har man delvis tappat den tradition av dokumentation som fanns tidigare. Det har inneburit att man idag inte alltid vet varifrån etablerade metoder kommer och detta blir ibland problematiskt då man ska ta fram ny kunskap. Vet man inte orsaken till att man gör på ett visst sätt så är det svårt att argumentera varför man skall göra på ett annat... Jag kan uppleva att man i vissa lägen tar ganska lättvindigt på detta med dokumentation, källkritik och att faktiskt kunna bevisa varför man gör si och inte så.... Det är ju i våra reglementen och publikationer vår samlade kunskap kommer till uttryck och det är av stor vikt att det som står där är korrekt, annars kommer de inte att användas utan alla kommer att "göra som de vill" baserat på egna upplevelser och eget tyckande. Det funkar ju inte i alla lägen då en förutsättning för att överleva ibland är att alla gör på samma sätt - ett annat beteende än det fastställda kan helt enkelt försätta kollegorna i livsfara. Hur som helst så tycker jag att inställningen till dokumentation och källkritik har förändrats - till det bättre. Det är nog så att de senaste årens ominriktning av försvaret bidragit till att man sätter större vikt vid kunskap som en kummulativ process - man inser att för att formulera ny kunskap måste man känna till den gamla.
Med anledning av detta så tycker jag också att ett verktyg som Urkund väl fyller sin plats. Jag har testat det och tycker att vi såklart ska använda oss av det. Det skapar möjligheter till diskussion i ett lärarlag om vad som är fusk och inte...Det är ju trots allt läraren som ska avgöra detta, Urkund ger ju bara information om likheter i texten...
Problemet hos oss är att de studerande nästan aldrig skriver något som det är idé att mata in i Urkund.... Officersprogrammet är hos oss två terminer på VFU och de håller i huvudsak på med praktiska kurser. Specialistofficersprogrammet är en praktisk utbildning med lite teori. Även de andra längre kurserna vi anordnar har få inslag av vetenskapligt skrivande. Jag har svårt att få gehör för att man skall ägna tid åt att skriva uppsats om det då skulle innebära att något praktiskt moment skulle få stryka på foten... Å andra sidan bestämmer vi ju i vissa fall helt över kurstidens längd så jag förstår inte varför vi inte kan ha både och? Om vi i framtiden skall ha medarbetare som kan se sitt praktiska handlande mot bakgrund av ett teoretiskt ramerk så måste vi väl börja det arbetet på våra skolor?
Nä jag säger som general Carl Gideon Sinclair (1730-1803): "La théorie est le pied gauche, la pratique est le pied droite, il faut avoir les deux pour marcher." Min franska är inte vad den en gång var men jag tror det blev ganska rätt :p
tisdag 26 oktober 2010
Att lära sig spanska glosor...
En av döttrarna har nu börjat läsa spanska. Hon tycker det är jätteroligt men har otroligt svårt att lära sig glosor. Vi har tragglat hela hösten och i går kväll kände jag att det fick räcka, det gick helt enkelt inte in. Vad göra? Jo såklart, vi vände oss till Allsmäktig Google för att se vad som fanns för möjligheter på nätet och vips hade vi hittat glosor.eu
Efter en lite stund hade vi skapat ett konto och dottern var i full gång att skapa en övning med veckans glosor. När orden var inmatade så fanns det flera olika övningar som kunde göras, bl.a. ett traditionellt glosförhör, hänga gubbe, pussel och memory. Man kunde också välja om man ville göra övningen tillgänglig för alla eller bara för en själv eller sina vänner.
Annas övning finns här
fredag 22 oktober 2010
I dag är en bra dag
Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra... Visserligen halkade bilen fram som en tvål i ett badkar på vägen i morse (hmm nej, vinterdäcken har inte monterat sig själva denna hösten heller.... dåligt...) och snön vräkte ner men jag sitter ändå på mitt arbetsrum och känner mig rätt nöjd... Det har säkert framgått i mitt bloggande hittills att tillvaron som IT-pedagog i Försvarsmakten inte alltid är helt enkel. Nu gillar jag ju utmaningar men det finns ju gränser... :p
Ofta upplever jag att jag måste ägna mycket tid åt att förklara och försvara datorns roll i undervisningen plus att vi hela tiden har de tekniska regelverket, som är minst sagt omfattande, att ta hänsyn till. Då handlar det ju ändå om kollegor som är vana att hantera teknik i sin vardag. Jag har kommit fram till att det mer handlar om en osäkerhet att möta människor genom datorn och att också kanske mista en del av kontrollen som man upplever sig ha IRL.
Normalt sett när jag sitter med på uppstartsmöten för nya kurser brukar frågorna vara många. De handlar inte bara om hur man ska hantera vår plattform utan ofta ifrågasätts vitsen med att ha ett digitalt kursstöd överhuvudtaget. Så då brukar diskussionerna ofta sluta med att jag får ägna mycket tid åt att motivera plattformens existens och vi kommer aldrig vidare till att diskutera vilka pedagogiska konsekvenser en plattform kan få.
Men så igår var det dags för ett nytt uppstartsmöte och jag höll min introduktion som vanligt. Antingen har jag blivit bättre på att framföra mitt budskap eller också har faktiskt idén om ett digitalt stöd börjat att få fäste hos lärarna. Varje år så byter vi ut ca en tredjedel av lärarna så det var faktiskt med ett antal som aldrig hade kommit i kontakt med en lärplattform. Sen återstår ju att se vad som faktiskt händer men jag tycker ändå det kändes glädjande att många såg möjligheterna istället för begränsningarna. Jag kände mig genast inspirerad att dela med mig av mina nya lärdomar från denna kurs och funderar nu på hur jag kan göra det på ett bra sätt så att det kan inspirera både lärare och studerande.
Det som är den stora utmaningen för mig är att hitta bra, praktiska exempel som vi kan och får göra med de datorer som vi får från jobbet. Jag kan ju inte kräva att lärarna skall sitta hemma och fixa med filmer, ljud och programvaror. Skall det bli trovärdigt måste man ju kunna göra allt på sin jobbdator som man behöver i jobbet...annars faller ju liksom hela idén. Det innebär att jag t.ex. inte kan propagera för något som kräver en nedladdning - eftersom vi normalt sett inte är administratörer på våra datorer. Det är verkligen irriterande och jag tänker att vi är dom enda som har det så.... Det skulle vara intressant att höra någon berätta hur det ser ut på er arbetsplats?
Ofta upplever jag att jag måste ägna mycket tid åt att förklara och försvara datorns roll i undervisningen plus att vi hela tiden har de tekniska regelverket, som är minst sagt omfattande, att ta hänsyn till. Då handlar det ju ändå om kollegor som är vana att hantera teknik i sin vardag. Jag har kommit fram till att det mer handlar om en osäkerhet att möta människor genom datorn och att också kanske mista en del av kontrollen som man upplever sig ha IRL.
Normalt sett när jag sitter med på uppstartsmöten för nya kurser brukar frågorna vara många. De handlar inte bara om hur man ska hantera vår plattform utan ofta ifrågasätts vitsen med att ha ett digitalt kursstöd överhuvudtaget. Så då brukar diskussionerna ofta sluta med att jag får ägna mycket tid åt att motivera plattformens existens och vi kommer aldrig vidare till att diskutera vilka pedagogiska konsekvenser en plattform kan få.
Men så igår var det dags för ett nytt uppstartsmöte och jag höll min introduktion som vanligt. Antingen har jag blivit bättre på att framföra mitt budskap eller också har faktiskt idén om ett digitalt stöd börjat att få fäste hos lärarna. Varje år så byter vi ut ca en tredjedel av lärarna så det var faktiskt med ett antal som aldrig hade kommit i kontakt med en lärplattform. Sen återstår ju att se vad som faktiskt händer men jag tycker ändå det kändes glädjande att många såg möjligheterna istället för begränsningarna. Jag kände mig genast inspirerad att dela med mig av mina nya lärdomar från denna kurs och funderar nu på hur jag kan göra det på ett bra sätt så att det kan inspirera både lärare och studerande.
Det som är den stora utmaningen för mig är att hitta bra, praktiska exempel som vi kan och får göra med de datorer som vi får från jobbet. Jag kan ju inte kräva att lärarna skall sitta hemma och fixa med filmer, ljud och programvaror. Skall det bli trovärdigt måste man ju kunna göra allt på sin jobbdator som man behöver i jobbet...annars faller ju liksom hela idén. Det innebär att jag t.ex. inte kan propagera för något som kräver en nedladdning - eftersom vi normalt sett inte är administratörer på våra datorer. Det är verkligen irriterande och jag tänker att vi är dom enda som har det så.... Det skulle vara intressant att höra någon berätta hur det ser ut på er arbetsplats?
onsdag 13 oktober 2010
Varför försvann Android Market??
Är nu mera lycklig (?) innehavare av en HTC Desire och har börjat att utforska alla dess finesser... Fascineras över möjligheterna med att vara ständigt uppkopplad och får massor av idéer om hur man kan använda telefonen i våra utbildningar. Jag trodde att jag skulle känna mig stressad över att hela tiden kunna följa Facebook, mail osv men hittills har det faktiskt blivit tvärtom. Jag tycker att det känns enklare att kolla läget via mobilen än via datorn - jag är lite glatt överraskad faktiskt... Men nu till problemet - när jag hämtade hem en uppdatering och installerat den så försvann programmet Android Market... :( Det var ju inte precis vad jag hade tänkt mig - så nu kan jag inte hämta hem några appar och vad ska jag med telefonen till då? Det är ju det som är själva grejen...Suck, att jag och tekniken aldrig kan komma överens...Men men, det är väl bara att börja läsa manualer och forum på nätet - kanske finns det någon mer än jag som lyckats med detta?
Jag blev extra besviken att jag klantade till det med telefonen eftersom jag hade tänkt att utforska Bambuser med hjälp av den. Nu gick jag till snäll kollega som hjälpte mig att förstå möjligheterna med streamad video direkt via nätet. Det var ju i och för sig ingen nackdel att vara två när man testar, speciellt om en inte är fullt så teknikbegåvad som den andre... ;-)
Bambuser fungerade jättebra och var verkligen inte svår att förstå sig på. Vi testade lite olika sätt att filma, laddade upp filmer men körde även live från telefon till dator. Att lätt kunna ändra inställningar på ett redan uppladdat filmklipp var en funktion jag gillade. Det kan ju hända att något som man först ville ha publikt ska ändras till en film med begränsad synlighet och detta gjordes enkelt med ett klick.
Det finns såklart många tillfällen då vi skulle kunna använda streamad video i jobbet. Om man t ex är ute på ett skjutfält eller på en annan plats i världen och någon materiel går sönder skulle man kunna filma med mobilen och streama hem till experten som är kvar på förbandet i stället för att åka dit. Att filma föreläsningar eller chefens personalinformation är andra alternativ. Nu får vi använda vår videokonferensanläggning för att exempelvis nå de kollegor som finns på andra förband. Med Bambuser kan informationen komma fler till del - det finns ju inte videokonferensanläggningar överallt precis...
Invändningen mot Bambuser är förstås att all information inte bör spridas över nätet på detta sätt. Men så är det ju med all information - man måste väga innehållet mot vikten av att nå en viss målgrupp. Känslig information får man väl sprida på ett annat sätt. Vi kommer ju att ha möjlighet till e-möten via vår lärplattform vilket naturligtvis är ett bättre alternativ om det gäller uppgifter av känslig karaktär. Hemlig information finns det fastlagda rutiner för men sådan kommer vi inom utbildning ändå inte ofta i kontakt med.
Någon som har en reflektion på detta och som kan bidra med några praktiska Bambuser-exempel?
Nä, nu är det nog dags att läsa HTC manualen igen... :p
Jag blev extra besviken att jag klantade till det med telefonen eftersom jag hade tänkt att utforska Bambuser med hjälp av den. Nu gick jag till snäll kollega som hjälpte mig att förstå möjligheterna med streamad video direkt via nätet. Det var ju i och för sig ingen nackdel att vara två när man testar, speciellt om en inte är fullt så teknikbegåvad som den andre... ;-)
Bambuser fungerade jättebra och var verkligen inte svår att förstå sig på. Vi testade lite olika sätt att filma, laddade upp filmer men körde även live från telefon till dator. Att lätt kunna ändra inställningar på ett redan uppladdat filmklipp var en funktion jag gillade. Det kan ju hända att något som man först ville ha publikt ska ändras till en film med begränsad synlighet och detta gjordes enkelt med ett klick.
Det finns såklart många tillfällen då vi skulle kunna använda streamad video i jobbet. Om man t ex är ute på ett skjutfält eller på en annan plats i världen och någon materiel går sönder skulle man kunna filma med mobilen och streama hem till experten som är kvar på förbandet i stället för att åka dit. Att filma föreläsningar eller chefens personalinformation är andra alternativ. Nu får vi använda vår videokonferensanläggning för att exempelvis nå de kollegor som finns på andra förband. Med Bambuser kan informationen komma fler till del - det finns ju inte videokonferensanläggningar överallt precis...
Invändningen mot Bambuser är förstås att all information inte bör spridas över nätet på detta sätt. Men så är det ju med all information - man måste väga innehållet mot vikten av att nå en viss målgrupp. Känslig information får man väl sprida på ett annat sätt. Vi kommer ju att ha möjlighet till e-möten via vår lärplattform vilket naturligtvis är ett bättre alternativ om det gäller uppgifter av känslig karaktär. Hemlig information finns det fastlagda rutiner för men sådan kommer vi inom utbildning ändå inte ofta i kontakt med.
Någon som har en reflektion på detta och som kan bidra med några praktiska Bambuser-exempel?
Nä, nu är det nog dags att läsa HTC manualen igen... :p
fredag 8 oktober 2010
Att implementera ny teknik
Efter veckans studier om olika IKT-verktyg har jag funderat mycket på hur olika tekniklösningar införs i en organisation. Jag kan tycka att det finns ett flertal exempel inom min organisation då den nya tekniken som införts inte gett önskad effekt. Nu är det nog inte bara inom Försvarsmakten sådant händer, utan det är nog ganska vanligt i alla stora organisationer. Men hur som helst...det är lite spännande att fundera över vad det är som får en tekniksatsning att bli lyckad eller att gå åt skogen...
Det finns många forskare som studerat detta, en av dem är Christina Keller. Hon har bl.a. studerat hur man skapar acceptans för lärplattformar hos lärare och studerande i högre utbildning. Hennes slutsats är att om lärande verkligen ska ske via de virtuella lärplattformerna så måste lärare och studerande acceptera den nya tekniken. Det som påverkade acceptansen mest var hur organisationskulturen såg ut vid de universitet hon studerade. Om lärare och studerande upplevde verklig nytta av att använda lärplattformen och om det var prestigefyllt att använda den ökade acceptansen. Dessutom var det väldigt viktigt vilken strategi universiteten haft under själva implementeringen:
Man kan naturligtvis tycka att många av slutsatserna är ganska självklara - men när jag ser hur det ibland gått till på mitt jobb blir jag lite fundersam...Jag kan uppleva att när väl själva tekniken köpts in så tror man att det hela är klart - sedan undrar man över varför den inte används och varför inte fler förändringar inträffat. Jag tror inte man skall förvänta sig att förändringar bara uppstår. Det behövs en tydlig plan för vad man vill åstadkomma och hur det ska gå till.
En sak som t.ex. inte har fungerat hos oss är Smartboards. De finns på de flesta förband, i samma rum som våra videokonferensanläggningar. Meningen var att man skulle kunna dela applikationer under tiden som man var uppkopplad på video. Jag har under tio år i försvaret inte hört en enda som använt sig av detta hjälpmedel (nu vet jag ju inte allt som händer, men ändå...)
Finns det någon som har erfarenheter av att arbeta med Smartboards vore det jätteroligt att få ta del av detta.
Det finns många forskare som studerat detta, en av dem är Christina Keller. Hon har bl.a. studerat hur man skapar acceptans för lärplattformar hos lärare och studerande i högre utbildning. Hennes slutsats är att om lärande verkligen ska ske via de virtuella lärplattformerna så måste lärare och studerande acceptera den nya tekniken. Det som påverkade acceptansen mest var hur organisationskulturen såg ut vid de universitet hon studerade. Om lärare och studerande upplevde verklig nytta av att använda lärplattformen och om det var prestigefyllt att använda den ökade acceptansen. Dessutom var det väldigt viktigt vilken strategi universiteten haft under själva implementeringen:
- Det måste finnas acceptans hos ledningen.
- Motstånd måste fångas upp och bemötas i ett tidigt skede.
- Lärplattformen skall vara lätt att använda.
- Det skall finnas tillgång till teknisk och pedagogisk support.
- Möjlighet till informellt lärande mellan kollegor. Insyn i varandras kursrum.
Man kan naturligtvis tycka att många av slutsatserna är ganska självklara - men när jag ser hur det ibland gått till på mitt jobb blir jag lite fundersam...Jag kan uppleva att när väl själva tekniken köpts in så tror man att det hela är klart - sedan undrar man över varför den inte används och varför inte fler förändringar inträffat. Jag tror inte man skall förvänta sig att förändringar bara uppstår. Det behövs en tydlig plan för vad man vill åstadkomma och hur det ska gå till.
En sak som t.ex. inte har fungerat hos oss är Smartboards. De finns på de flesta förband, i samma rum som våra videokonferensanläggningar. Meningen var att man skulle kunna dela applikationer under tiden som man var uppkopplad på video. Jag har under tio år i försvaret inte hört en enda som använt sig av detta hjälpmedel (nu vet jag ju inte allt som händer, men ändå...)
Finns det någon som har erfarenheter av att arbeta med Smartboards vore det jätteroligt att få ta del av detta.
söndag 3 oktober 2010
Ännu en inspiratör
Om man ser på oss som myndigheten Försvarsmakten kan man ju fundera över hur transparent myndigheten är - med det menar jag hur lätt det är för en medborgare att komma i kontakt med myndigheten och hur vi gör oss synliga för medborgarna. Jag tror inte det är helt enkelt att komma i kontakt med oss. Det är här jag tycker att sociala media kommer in i bilden. En myndighet blir mycket mer tillgänglig om man låter några höga chefer bli personligt förknippade med verksamheten. Så vitt jag vet finns ingen av dom på Facebook eller Twitter (i sina yrkesroller alltså). Genom att utebli från den arena där "alla" (i alla fall de yngre som söker jobb?) är så går de ju miste om chansen att påverka och ta hand om debatten. Det påpekade Ronge, är den stora skillnaden på traditionell och ny media. I den traditionella medievärlden är du gäst i journalistens historia, du kontrollerar den inte. Det är tvärtom i sociala medier, du kan ge din version och hela tiden ligga steget före. Att mina högre chefer inte utnyttjar denna möjlighet tycker jag är förvånande - särskilt med tanke på den negativa bild som ofta media ger av Försvaret. Om inte dom fattar hur man gör (vilket man också får ha förståelse för) varför har ingen rådgivare fått lite fart på dom?
Det är nu US Army kommer in i bilden.... Jämför gärna våra hemsidor och se vilka kanaler myndigheterna använder sig av.
Försvarsmakten US Army
Titta också på Twitter - sök på Mike Mullen eller gå till
http://twitter.com/thejointstaff
Titta också på hur deras expert på sociala media svarar på frågor från medborgare. Kan vi lära oss något av detta?
En annorlunda jobbvecka...
Seminariet brukar vara en blandning av information och inspiration och årets första inspiratör var Stefan Hrastinski som bl.a. har skrivit boken "Nätbaserat lärande". Stefan forskar om lärande och samarbete på nätet och är projektledare i ett samnordiskt försvarsmaktsprojekt. Detta projekt går ut på att skapa en gemensam portal "online learning space" där lärare kan få stöd och inspiration i hur det är att planera, genomföra och utvärdera nätbaserad utbildning. Projektet är ett led i det nordiska försvarssamarbetet NORDEFCO.
Stefan hade en mycket intressant föreläsning och jag fastnade särskilt vid några saker... Han pekade på att det inte finns något vetenskapligt stöd för att nätbaserad utbildning skulle vara bättre än traditionell klassrumsundervisning. Enligt de 355 studier som redovisas på nosignificantdifference.org finns det inga tydliga samband mellan ökat lärande och inslag av nätbaserat lärande - inte heller motsatsen. Det är helt enkelt så att det beror på.... (vilket vi ju säkert anat men kanske inte kunnat bevisa?) I diskussionerna på min egen arbetsplats kan jag tycka att pendeln ibland slår så långt i ytterkant... Pratar vi nätbaserat lärande, ja då tolkar många det som att vi inte ska se en enda elev i klassrummet längre, men det är ju inte det som är poängen...
För några veckor sedan dök det upp en kollega som hänvisade till morgonens Eko-nyheter där det slogs fast att man lär sig sämre om man pluggar på distans. Jag kände mig verkligen helkorkad eftersom jag trodde jag hade i alla fall lite koll på det aktuella forskningsläget och detta samband hade jag totalt missat. Jag kastade mig över datorn och fick fatt på källmaterialet efter en stunds letande. Det var en undersökning från HSV som låg till grund för inslaget. Det visade sig att man endast hade mätt genomströmningen på högskoleutbildningarna och inte vad man hade lärt sig. Att genomströmningen minskar kopplade de till de ökade antalet distansutbildningar och det är ju inte ett dugg konstigt. Att många hoppar av en distanskurs är väl känt och har en mängd olika förklaringar - men det blev en bättre nyhet genom att påstå att distansstudenter lär sig sämre... hur var det nu Mark Twain sa: det finns tre olika lögner - lögn, förbannad lögn och statistik ;-)
Det finns helt enkelt tillfällen då klassrummet är att föredra likväl som det finns tillfällen då vi skulle kunna nå mycket bättre resultat om vi vågade lägga upp utbildningarna mer flexibelt. Jag har lite svårt att förstå varför så mycket känslor väcks vid dessa diskussioner men jag har insett att det för många blir en helt ny lärarroll, vilket naturligtvis kan skapa osäkerhet. Hur går diskussionerna på era arbetsplatser?
Stefan pratade också om teknikens roll - det har funnits (och finns) en övertro på tekniskt avancerade lösningar medan trenden nu går emot enkla, billiga lösningar. Fokus ligger istället på lärandet och samarbetet människor emellan. Här är min organisation ett praktexempel - vi har många dyra lösningar som inte används speciellt mycket, ex smartboards. Videokonferens används ganska ofta för möten men aldrig i våra utbildningar och vårt LMS känns inte modernt och pedagogiskt uppbyggt. Det känns som vi har gjort många felaktiga val och kanske detta är orsaken till att vi inte nåt dit vi vill? Eller är det att förenkla det hela genom att skylla på tekniken?
tisdag 21 september 2010
Läste om IT i senaste numret av Skolvärlden
och kände mig lite bekymrad... Jag kan ofta tycka att "alla andra" har det så lätt på sina arbetsplatser med tanke på det jag skrev om i mitt förra blogginlägg... Nu har jag inte jobbat i den kommunala skolvärlden på tio år och får betraktas som lite off ;-) Men att vi inte har någon nationell IT-strategi för skolan känns ju inte speciellt bra. Då blir det naturligtvis svårare för enskilda skolor och lärare att förhålla sig till IKT och veta vad som förväntas och hur man bör agera.
Hur som helst var det intressant läsning och här kommer några citat som ger lite att fundera över:
"Åtta av tio lärare hinner inte med nätet"
"Jag vet andra lärare som har valt att ha två olika Facebook-identiteter"
"Varför ska jag chatta med mina elever via nätet?"
"Kommunerna skulle kunna ha kunskapsjourer på internet som eleverna kan kontakta på kvällar för att få hjälp med läxor eller liknande"
Att lärarrollen förändras tack vare IKT är tydligt och frågan är om skolan som organisation hänger med i den förändringen? Det handlar exempelvis om saker som arbetstid - jag uppfattar utvecklingen som att arbetsgivaren vill göra läraryrket till ett 8-17 jobb...Det finns ju fördelar med detta men hur förhåller man sig då om man vill vara nåbar andra timmar på dygnet? Inte bara på jobbet utan hemma, på resan via mobilen etc... Det skulle vara spännande att höra några exempel... hur ser det ut på en skola i dag om man vill undervisa mer flexibelt?
Till sist något för den som vill utforska YouTube... hörde att Svergiedemokraternas reklamfilm hade ett uttryck som påminde om reklamfilmerna från Försvarsmakten... suck, man kan ju bli deprimerad för mindre :-(
Hur som helst var det intressant läsning och här kommer några citat som ger lite att fundera över:
"Åtta av tio lärare hinner inte med nätet"
"Jag vet andra lärare som har valt att ha två olika Facebook-identiteter"
"Varför ska jag chatta med mina elever via nätet?"
"Kommunerna skulle kunna ha kunskapsjourer på internet som eleverna kan kontakta på kvällar för att få hjälp med läxor eller liknande"
Att lärarrollen förändras tack vare IKT är tydligt och frågan är om skolan som organisation hänger med i den förändringen? Det handlar exempelvis om saker som arbetstid - jag uppfattar utvecklingen som att arbetsgivaren vill göra läraryrket till ett 8-17 jobb...Det finns ju fördelar med detta men hur förhåller man sig då om man vill vara nåbar andra timmar på dygnet? Inte bara på jobbet utan hemma, på resan via mobilen etc... Det skulle vara spännande att höra några exempel... hur ser det ut på en skola i dag om man vill undervisa mer flexibelt?
Till sist något för den som vill utforska YouTube... hörde att Svergiedemokraternas reklamfilm hade ett uttryck som påminde om reklamfilmerna från Försvarsmakten... suck, man kan ju bli deprimerad för mindre :-(
Lite att fundera över...
Ju mer jag tar del av i kursen desto mer väcks funderingar om hur vi kan använda oss av alla de resurser som nätet erbjuder. Det som blir lite knepigt är att vi har ett omfattande regelverk som styr vilka programvaror vi får använda. Tillgång till Internet är heller inte självklar. När det gäller programvaror så kan jag alltså inte erbjuda lärarna hos mig att använda sig av någon fri programvara - vi kan helt enkelt inte ladda ner någon sådan i våra datorer. I sådana fall får läraren göra sitt material hemma för att sedan eventuellt kunna ladda upp på vår plattform. Här måste vi bli bättre på att hitta ett arbetssätt som involverar lärarna mer aktivt. Så länge vi har avancerade programvaror hos ett fåtal anställda som är specialister inom sina områden kommer vi nog få svårt att nå våra lärare. Lärarna är ofta hos oss en kortare tid, ett till tre år - skall man då utvecklas i sin yrkesroll och våga pröva nya undervisningsmetoder krävs det enkla sätt.
Annars kan jag se många saker vi skulle ha stor nytta av. Jag har tidigare varit inne på hur bloggen kan användas. Att dela dokument är också något vi behöver kunna göra. Google docs får vi inte använda utan det är meningen vi skall göra detta inom ramen för vår lärportal. Den kommer i ny version snart så det bli kul att se vilka möjligheter den innehåller.
När jag nu kom in på detta med lärportal skulle det vara intressant att höra någon annans erfarenhet. Hur används lärportalen på din skola/arbetsplats? Blir det något mer än en anslagstavla? Har den fått någon pedagogisk betydelse för undervisningens upplägg?
lördag 18 september 2010
Vilken bra bloggare
han är, Stefan Pålsson... Läste precis hans senaste inlägg om datorspel och öppna lärresurser - se länk i min blogglista. Det gav många funderingar... Det här med spel är ju spännande - vi använder oss ofta av spel och simuleringar men ibland verkar det som om eleverna lär sig strategier för att klara av spelet så snabbt som möjligt - hur fungerar det då när man gör momentet i verkligheten? Kan man säga att det finns en självklarhet i att det man lär sig i spelet är överförbart till verkligheten? Jonas Linderoth menar att det finns en övertro på spels pedagogiska värde och att de kanske inte alls bidrar till verkligt lärande...
Blog ergo sum...
Ja så var det dags att (äntligen) börja blogga... Tänk att det skulle krävas att jag anmälde mig till en kurs där det ingår som en uppgift... Hittills har jag nog mest använt webben som åskådare men nu skall det bli ändring ;-)
Min första reflektion är inspirerad av Geore Siemens som i sin bok "Knowing Knowledge" ger många intressanta inblickar i hur villkoren för lärande håller på att förändras. Som anställd i en statlig organisation, som traditionellt bygger på en hierarkisk ordning och där kunskap skapas av några få för att sedan spridas vidare, inser jag hur stor inverkan "learning in the digital age" kan få hos oss.
Som utgångspunkt för vidare funderingar vill jag visa två klipp från YouTube - det är från två statliga myndigheter.
Tomten har det inte alltid så lätt
Labyrint
Hur har man valt att presentera myndigheten och vad vill man uppnå? Stämmer det med din bild av verksamheten?
Det är väl inte en självklarhet för statliga myndigheter att använda sig av sociala media och jag kan ibland tycka att det känns lite krystat - man finns på webben bara för att "alla" är där men finns det egentligen någon verklig strategi för vad man vill? Själva grundprincipen för den sociala webben är ju kommunikation och interaktion och att man som myndighet då verkligen vill ta del av andras åsikter. Då krävs det något mer än att ha en sida på Facebook och några klipp på YouTube. Att exempelvis se bloggen som en möjlighet att minska avståndet mellan chefer och anställda tror jag inte många i min egen organisation gör.
Jag tror bloggen är användbar för oss i vissa sammanhang - eftersom vi är så spridda runt om i landet och världen fungerar bloggen bra för att följa vad som händer. Då pratar jag kanske inte främst om publika bloggar utan om möjligheten att blogga genom vår egen interna lärportal. Sekretess är ju alltid en faktor att ta hänsyn till. För oss som skola är det viktigt att ta del av erfarenheter från kollegor - dessa erfarenheter ligger ju sedan till grund för de metoder och rutiner som sedan fastställs. Genom transparens och informellt lärande skapas en mer formaliserad kunskap som organisationen fortfarande till stor del bygger på. Men jag tror absolut att vi kan korta tiden mellan upplevda händelser och skapande av ny kunskap - där har sociala media en plats att fylla - om vi använder redskapet på rätt sätt.
Min första reflektion är inspirerad av Geore Siemens som i sin bok "Knowing Knowledge" ger många intressanta inblickar i hur villkoren för lärande håller på att förändras. Som anställd i en statlig organisation, som traditionellt bygger på en hierarkisk ordning och där kunskap skapas av några få för att sedan spridas vidare, inser jag hur stor inverkan "learning in the digital age" kan få hos oss.
Som utgångspunkt för vidare funderingar vill jag visa två klipp från YouTube - det är från två statliga myndigheter.
Tomten har det inte alltid så lätt
Labyrint
Hur har man valt att presentera myndigheten och vad vill man uppnå? Stämmer det med din bild av verksamheten?
Det är väl inte en självklarhet för statliga myndigheter att använda sig av sociala media och jag kan ibland tycka att det känns lite krystat - man finns på webben bara för att "alla" är där men finns det egentligen någon verklig strategi för vad man vill? Själva grundprincipen för den sociala webben är ju kommunikation och interaktion och att man som myndighet då verkligen vill ta del av andras åsikter. Då krävs det något mer än att ha en sida på Facebook och några klipp på YouTube. Att exempelvis se bloggen som en möjlighet att minska avståndet mellan chefer och anställda tror jag inte många i min egen organisation gör.
Jag tror bloggen är användbar för oss i vissa sammanhang - eftersom vi är så spridda runt om i landet och världen fungerar bloggen bra för att följa vad som händer. Då pratar jag kanske inte främst om publika bloggar utan om möjligheten att blogga genom vår egen interna lärportal. Sekretess är ju alltid en faktor att ta hänsyn till. För oss som skola är det viktigt att ta del av erfarenheter från kollegor - dessa erfarenheter ligger ju sedan till grund för de metoder och rutiner som sedan fastställs. Genom transparens och informellt lärande skapas en mer formaliserad kunskap som organisationen fortfarande till stor del bygger på. Men jag tror absolut att vi kan korta tiden mellan upplevda händelser och skapande av ny kunskap - där har sociala media en plats att fylla - om vi använder redskapet på rätt sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)