Läste om IT i senaste numret av Skolvärlden

och kände mig lite bekymrad... Jag kan ofta tycka att "alla andra" har det så lätt på sina arbetsplatser med tanke på det jag skrev om i mitt förra blogginlägg... Nu har jag inte jobbat i den kommunala skolvärlden på tio år och får betraktas som lite off ;-) Men att vi inte har någon nationell IT-strategi för skolan känns ju inte speciellt bra. Då blir det naturligtvis svårare för enskilda skolor och lärare att förhålla sig till IKT och veta vad som förväntas och hur man bör agera. 

Hur som helst var det intressant läsning och här kommer några citat som ger lite att fundera över:

"Åtta av tio lärare hinner inte med nätet"
"Jag vet andra lärare som har valt att ha två olika Facebook-identiteter"
"Varför ska jag chatta med mina elever via nätet?"
"Kommunerna skulle kunna ha kunskapsjourer på internet som eleverna kan kontakta på kvällar för att få hjälp med läxor eller liknande"

Att lärarrollen förändras tack vare IKT är tydligt och frågan är om skolan som organisation hänger med i den förändringen? Det handlar exempelvis om saker som arbetstid - jag uppfattar utvecklingen som att arbetsgivaren vill göra läraryrket till ett 8-17 jobb...Det finns ju fördelar med detta men hur förhåller man sig då om man vill vara nåbar andra timmar på dygnet? Inte bara på jobbet utan hemma, på resan via mobilen etc... Det skulle vara spännande att höra några exempel... hur ser det ut på en skola i dag om man vill undervisa mer flexibelt?

Till sist något för den som vill utforska YouTube... hörde att Svergiedemokraternas reklamfilm hade ett uttryck som påminde om reklamfilmerna från Försvarsmakten... suck, man kan ju bli deprimerad för mindre :-( 

Lite att fundera över...

Ju mer jag tar del av i kursen desto mer väcks funderingar om hur vi kan använda oss av alla de resurser som nätet erbjuder. Det som blir lite knepigt är att vi har ett omfattande regelverk som styr vilka programvaror vi får använda. Tillgång till Internet är heller inte självklar. När det gäller programvaror så kan jag alltså inte erbjuda lärarna hos mig att använda sig av någon fri programvara - vi kan helt enkelt inte ladda ner någon sådan i våra datorer. I sådana fall får läraren göra sitt material hemma för att sedan eventuellt kunna ladda upp på vår plattform. Här måste vi bli bättre på att hitta ett arbetssätt som involverar lärarna mer aktivt. Så länge vi har avancerade programvaror hos ett fåtal anställda som är specialister inom sina områden kommer vi nog få svårt att nå våra lärare. Lärarna är ofta hos oss en kortare tid, ett till tre år - skall man då utvecklas i sin yrkesroll och våga pröva nya undervisningsmetoder krävs det enkla sätt.

Annars kan jag se många saker vi skulle ha stor nytta av. Jag har tidigare varit inne på hur bloggen kan användas. Att dela dokument är också något vi behöver kunna göra. Google docs får vi inte använda utan det är meningen vi skall göra detta inom ramen för vår lärportal. Den kommer i ny version snart så det bli kul att se vilka möjligheter den innehåller. 

När jag nu kom in på detta med lärportal skulle det vara intressant att höra någon annans erfarenhet. Hur används lärportalen på din skola/arbetsplats? Blir det något mer än en anslagstavla? Har den fått någon pedagogisk betydelse för undervisningens upplägg?

Vilken bra bloggare

han är, Stefan Pålsson... Läste precis hans senaste inlägg om datorspel och öppna lärresurser - se länk i min blogglista. Det gav många funderingar... Det här med spel är ju spännande - vi använder oss ofta av spel och simuleringar men ibland verkar det som om eleverna lär sig strategier för att klara av spelet så snabbt som möjligt - hur fungerar det då när man gör momentet  i verkligheten? Kan man säga att det finns en självklarhet i att det man lär sig i spelet är överförbart till verkligheten? Jonas Linderoth menar att det finns en övertro på spels pedagogiska värde och att de kanske inte alls bidrar till verkligt lärande...

Blog ergo sum...

Ja så var det dags att (äntligen) börja blogga... Tänk att det skulle krävas att jag anmälde mig till en kurs där det ingår som en uppgift... Hittills har jag nog mest använt webben som åskådare men nu skall det bli ändring ;-)

Min första reflektion är inspirerad av Geore Siemens som i sin bok "Knowing Knowledge" ger många intressanta inblickar i hur villkoren för lärande håller på att förändras. Som anställd i en statlig organisation, som traditionellt bygger på en hierarkisk ordning och där kunskap skapas av några få för att sedan spridas vidare, inser jag hur stor inverkan "learning in the digital age" kan få hos oss.

Som utgångspunkt för vidare funderingar vill jag visa två klipp från YouTube - det är från två statliga myndigheter.

Tomten har det inte alltid så lätt

Labyrint

Hur har man valt att presentera myndigheten och vad vill man uppnå? Stämmer det med din bild av verksamheten?

Det är väl inte en självklarhet för statliga myndigheter att använda sig av sociala media och jag kan ibland tycka att det känns lite krystat - man finns på webben bara för att "alla" är där men finns det egentligen någon verklig strategi för vad man vill? Själva grundprincipen för den sociala webben är ju kommunikation och interaktion och att man som myndighet då verkligen vill ta del av andras åsikter. Då krävs det något mer än att ha en sida på Facebook och några klipp på YouTube. Att exempelvis se bloggen som en möjlighet att minska avståndet mellan chefer och anställda tror jag inte många i min egen organisation gör.

Jag tror bloggen är användbar för oss i vissa sammanhang - eftersom vi är så spridda runt om i landet och världen fungerar bloggen bra för att följa vad som händer. Då pratar jag kanske inte främst om publika bloggar utan om möjligheten att blogga genom vår egen interna lärportal. Sekretess är ju alltid en faktor att ta hänsyn till. För oss som skola är det viktigt att ta del av erfarenheter från kollegor - dessa erfarenheter ligger ju sedan till grund för de metoder och rutiner som sedan fastställs. Genom transparens och informellt lärande skapas en mer formaliserad kunskap som organisationen fortfarande till stor del bygger på. Men jag tror absolut att vi kan korta tiden mellan upplevda händelser och skapande av ny kunskap - där har sociala media en plats att fylla -  om vi använder redskapet på rätt sätt.