Det finns många forskare som studerat detta, en av dem är Christina Keller. Hon har bl.a. studerat hur man skapar acceptans för lärplattformar hos lärare och studerande i högre utbildning. Hennes slutsats är att om lärande verkligen ska ske via de virtuella lärplattformerna så måste lärare och studerande acceptera den nya tekniken. Det som påverkade acceptansen mest var hur organisationskulturen såg ut vid de universitet hon studerade. Om lärare och studerande upplevde verklig nytta av att använda lärplattformen och om det var prestigefyllt att använda den ökade acceptansen. Dessutom var det väldigt viktigt vilken strategi universiteten haft under själva implementeringen:
- Det måste finnas acceptans hos ledningen.
- Motstånd måste fångas upp och bemötas i ett tidigt skede.
- Lärplattformen skall vara lätt att använda.
- Det skall finnas tillgång till teknisk och pedagogisk support.
- Möjlighet till informellt lärande mellan kollegor. Insyn i varandras kursrum.
Man kan naturligtvis tycka att många av slutsatserna är ganska självklara - men när jag ser hur det ibland gått till på mitt jobb blir jag lite fundersam...Jag kan uppleva att när väl själva tekniken köpts in så tror man att det hela är klart - sedan undrar man över varför den inte används och varför inte fler förändringar inträffat. Jag tror inte man skall förvänta sig att förändringar bara uppstår. Det behövs en tydlig plan för vad man vill åstadkomma och hur det ska gå till.
En sak som t.ex. inte har fungerat hos oss är Smartboards. De finns på de flesta förband, i samma rum som våra videokonferensanläggningar. Meningen var att man skulle kunna dela applikationer under tiden som man var uppkopplad på video. Jag har under tio år i försvaret inte hört en enda som använt sig av detta hjälpmedel (nu vet jag ju inte allt som händer, men ändå...)
Finns det någon som har erfarenheter av att arbeta med Smartboards vore det jätteroligt att få ta del av detta.
Hej Erika!
SvaraRaderaÄnnu ett intressant inlägg som jag måste kommentera! Smartboards har jag ingen erfarenhet av, men väl "hotet mot lärarollen" som du skriver om här ovan. Detta har jag sett tydligt på min arbetsplats. Många av de lärare som har jobbat traditionellt under många år har verkligen avvisat distansundervisningen och lärportalen. Uttalanden som " Jag har ju jobbat som jag har har gjort i många år och det har ju gått bra" vittnar också om en slags rädsla för det som är nytt...
Som tur är har vi en mycket duktig IT-pedagog hos oss som driver It-frågorna på ett mycket pedagogiskt sätt både mot ledningen och mot oss lärare. Det första hon har gjort är att sätta upp en lägsta nivå i tekniskt kunnande för alla lärare. De som inte kan hantera de vanligaste funktionerna i Fronter får gå på kurs hos henne. Vi har återkommande Frontermöten, ibland med fokus på teknik och ibland fokus på pedagogik.
Jag tänker att den tekniska kompetensen hänger i hop med intresse. Och detta gör ju också att vi har utvecklat våra kursrum i Fronter på mycket olika sätt. Vi som har intresset gör mer i kursrummen därför att vi har övat och inspirerars av resultaten vi får i form av interaktivitet.
Vi för just nu en diskussion kring om det är så att alla lärare måste ha distanskurser (vi ger ju även dagkurser). Kanske är det så att de som verkligen är intresserade ska ha och utveckla distansen. Tekniskt minimikrav ska finnas kvar.
Mina chefer har de senaste terminerna föreslagit att jag kanske skulle gå tillbaka och ha dagundervisning ett tag för att vidga mina vyer. Jag förstår inte det resonemanget och har sagt att det är distansen jag brinner för och det är där jag kan inspirera och inspireras. Bättre att några är riktigt bra på distansundervisning än att alla är mediokra, tänker jag.
Förhoppningsvis kan lite spetskompetens leda till att entusiasm och kunskap smittar av sig på andra.
Det var nytt: "dagundervisning ett tag för att vidga mina vyer" :-) Ja, så kan man ju också se det... Nej, jag håller med dig, det tar naturligtvis en tid att utveckla de förmågor man behöver för att bli en bra distanslärare. Har skolan turen att ha någon eller några som passar i den rollen ska man nog vara rädda om dom. Jag har haft många olika distanslärare genom åren och det är några få som verkligen haft förmågan att stödja och föra lärprocessen framåt.
SvaraRaderaEn annan sak jag funderat lite över är själva utformningen av lärplattformarna. Någon gång läste jag om två olika inriktningar. Den ena handlar om att tekniken i själva plattformen är netural, dvs den styrs inte av någon bakomliggande pedagogisk teori. Utifrån detta perspektiv så är läraren fri att utforma sin undervisning på vilket sätt som helst, den inbyggda tekniken i plattformen är inte gränssättande. Den andra traditionen handlar om att de som bygger plattformarna styrs, medvetet eller omedvetet, av vissa pedagogiska utgångspunkter. Med det synsättet finns det inbyggt någon form av styrning i plattformen som kan begränsa det som läraren vill göra. Hmm, kanske jag inte beskrev detta så bra som jag ville, men om du fattar vad jag menar skulle det vara intressant att höra din uppfattning :-)
Jag har faktiskt inte hört om två olika inriktningar. Men jag tänker att det säkert kan vara så. Å andra sidan så kan man, trots den inbyggda tekniken, använda den på olika sätt så att den styrs av olika pedagogiska riktningar.
SvaraRaderaHos oss har vi tagit fasta på det kollaborativa lärandet och bygger våra kurser på många olika sorters gruppforum- olika sorters diskussioner framförallt, men även individuella redovisningar där gruppen ger återkoppling.Vi använder oss även av individuella inlämningar där vi lärare ger individuell återkoppling.I Fronter finns det även andra verktyg som självrättande test och provverktyg osv. Dessa använder vi knappt (jag gör det aldrig), eftersom vi har en pedagogisk tanke som bygger på gemensamt lärande. Vi har en fast ram/struktur kring hur varje enskilt kursrum ska se ut, men vi lärare är fria att utforma frågeställningar, bilder, examinationer osv som vi vill (utifrån målen). Det är en hel del jobb innan varje kursstart, men det gör att jag som lärare inte blir styrd av någon annans frågeställningar och kan sätta min prägel på kursen.
Några av våra konkurrenter använder också Fronter, men gör det på ett helt annat sätt. En av konkurrenterna har ett fast kursupplägg som gäller för alla. Det innebär att läraren får ett "färdigt" kursrum ( med alla uppgifter i) vid kursstart. Som lärare har man inte befogenhet att ändra någonting. Läraren är bunden av detta och har ingen möjlighet att bidra med "sig själv" i kursupplägget eller frågeställningarna. För mig verkar det helt olidligt!
Några andra konkurrenter använder sig av fråga/svar kurser, typ självrättande. Vi brukar elakt kalla dem för brevkurser. Dessa konkurrenter kan hålla priserna nere i sina utbildningar ( i upphandlingarna) då det inte behövs så många lärare...
Så mina tankar är nog att en lärplattform i sig inte spelar så stor roll utan det är de pedagogiska tankarna bakom och hur man använder verktygen som spelar roll i praktiken.
Blev det luddigt? Kom jag ifrån frågan :S?