lite mer om källkritik och plagiat

När jag satt och läste kursmaterialet om källkritik från Lunds universitet så slog det mig att det oftast diskuteras hur vi ska lära eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och hur vi ska kunna avslöja deras plagiat. Inte enbart i den här kursen utan rent allmänt... I veckans nummer av skolvärlden var det t ex en artikel om hur ytliga elevernas kunskaper är avseende hur man söker på nätet och värderar det material man får tag på. Malou har i sin blogg också visat på vikten av att diskutera detta problem med sina studerande och hur hon på ett föredömligt sätt tar sig an problematiken.

Med detta vill jag säga att jag absolut tar problemet på allvar, men jag vill också påstå att det finns saker som vi inte diskuterar så ofta som också är viktiga. Hur ofta granskar vi våra kollegors material utifrån samma källkritiska kriterier som vi granskar våra studerandes? Eller är det inte nödvändigt? Eller är det enklare att låta bli för att inte hamna i konflikt? Det är ju inte så ofta som lärare/forskare avslöjas med fusk men visst händer det.

Ett nutida exempel finns att hämta från Försvarshögskolan - där anmälde en anställd en av professorerna för fusk och plagiat. Anmälan gick i stort ut på att hela den forskning som vederbörande haft som grund för sin professur var ett plagiat av andras forskning. Professorn hade helt enkelt fogat samman en massa material från andra och presenterat det som sitt. Jag kan inte ärendet i detalj och tar inte ställning i skuldfrågan men det som är intressant är också att personen som anmälde i princip blev utfryst - en högskola som kräver av sina studerande att de skall avhålla sig från fusk och plagiat klarar alltså inte av att hålla en balanserad, professionell nivå när samma sak ska diskuteras i lärarlaget. Nåja, det kanske säger mer om människor i allmänhet än om denna arbetsplats i synnerhet, men visst borde vi hålla rent framför egen dörr innan vi tar diskussionen med de studerande - annars är vår trovärdighet inte särskilt stor. Men att frågan är aktuell visar inte minst detta pressmeddelande från Vetenskapsrådet där man kan läsa om konsekvenser av att avvika från god vetenskaplig sed.

En annan sak som jag också funderar över är om synen på vad som är fusk och inte håller på att förändras. Tycker att Malou beskriver detta på ett bra sätt när hon skriver:

"Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid."

Jag tror att kommentarer som denna kommer att bli allt vanligare. Jag ser hur min 18-åring har svårt för att sitta ner och fokusera på en text på djupet för att kunna ta den till sig och därmed kunna redogöra för den med sitt eget språk. Tålamodet och koncentrationen finns helt enkelt inte. Det är naturligtvis att generalisera för mycket att påstå att hon är normen, men jag tror ändå att det finns något i hennes sätt att vara som är representativt för den kunspassyn som håller på att växa fram. Det är inte så noga med vad som är mitt och ditt, allt som är på nätet är vårt och jag kan göra vad jag vill med det. Jag kan förstå förvirringen.... vi pratar om samarbetslärande där vi skapar kunskap tillsammans och lägger ut material på nätet som andra får ta del av - samtidigt finns det en knivskarp linje (för läraren) som inte får passeras för då är det fusk. Det är sannerligen mycket svårare att vara både lärare och elev i dag...