Mina första universitetsstudier var historia som jag läste i Göteborg... Då fanns Jörgen Weibull kvar som professor och med tanke på den släktens inflytande inom området källkritik så var naturligtvis hela institutionen präglad av detta. Jag var ju rätt ung och fattade väl inte så mycket och hade inget att jämföra med, men senare under livet har jag funderat desto mer...särskilt under de tio år jag jobbat i försvaret...
Genom de förändringar som försvaret genomgått så har man delvis tappat den tradition av dokumentation som fanns tidigare. Det har inneburit att man idag inte alltid vet varifrån etablerade metoder kommer och detta blir ibland problematiskt då man ska ta fram ny kunskap. Vet man inte orsaken till att man gör på ett visst sätt så är det svårt att argumentera varför man skall göra på ett annat... Jag kan uppleva att man i vissa lägen tar ganska lättvindigt på detta med dokumentation, källkritik och att faktiskt kunna bevisa varför man gör si och inte så.... Det är ju i våra reglementen och publikationer vår samlade kunskap kommer till uttryck och det är av stor vikt att det som står där är korrekt, annars kommer de inte att användas utan alla kommer att "göra som de vill" baserat på egna upplevelser och eget tyckande. Det funkar ju inte i alla lägen då en förutsättning för att överleva ibland är att alla gör på samma sätt - ett annat beteende än det fastställda kan helt enkelt försätta kollegorna i livsfara. Hur som helst så tycker jag att inställningen till dokumentation och källkritik har förändrats - till det bättre. Det är nog så att de senaste årens ominriktning av försvaret bidragit till att man sätter större vikt vid kunskap som en kummulativ process - man inser att för att formulera ny kunskap måste man känna till den gamla.
Med anledning av detta så tycker jag också att ett verktyg som Urkund väl fyller sin plats. Jag har testat det och tycker att vi såklart ska använda oss av det. Det skapar möjligheter till diskussion i ett lärarlag om vad som är fusk och inte...Det är ju trots allt läraren som ska avgöra detta, Urkund ger ju bara information om likheter i texten...
Problemet hos oss är att de studerande nästan aldrig skriver något som det är idé att mata in i Urkund.... Officersprogrammet är hos oss två terminer på VFU och de håller i huvudsak på med praktiska kurser. Specialistofficersprogrammet är en praktisk utbildning med lite teori. Även de andra längre kurserna vi anordnar har få inslag av vetenskapligt skrivande. Jag har svårt att få gehör för att man skall ägna tid åt att skriva uppsats om det då skulle innebära att något praktiskt moment skulle få stryka på foten... Å andra sidan bestämmer vi ju i vissa fall helt över kurstidens längd så jag förstår inte varför vi inte kan ha både och? Om vi i framtiden skall ha medarbetare som kan se sitt praktiska handlande mot bakgrund av ett teoretiskt ramerk så måste vi väl börja det arbetet på våra skolor?
Nä jag säger som general Carl Gideon Sinclair (1730-1803): "La théorie est le pied gauche, la pratique est le pied droite, il faut avoir les deux pour marcher." Min franska är inte vad den en gång var men jag tror det blev ganska rätt :p
Min franska är i allra högsta grad rostig, men så mycket sitter där inne att jag med säkerhet kan säga att jag verkligen håller med Genaral Sinclair!
SvaraRaderaJag är ju verksam inom ett helt annat område, men jag fastnar för det du skriver om teori kontra praktik. Många av de studerande jag möter i vuxenutbildningen har jobbat i många år inom barnomsorgen. Flera är mer eller mindre tvingade till att gå utbildning för att få tillsvidare anställning. Det innebär att de också är ganska avogt inställda till teoretisk utbildning då de upplever att de "redan kan allt" som hör barnskötaryrket till. Det brukar ta sin lilla tid att bekräfta dessa personer och få dem att se vinsten i att få med sig teoretisk kunskap. Många gånger måste jag som lärare vara mycket tålmodig, stå ut och vara container för människor som känner sig kränkta i sitt kunnande. Utmaningen är att knyta i hop teorin med praktiken eller tvärtom. Vid flertalet tillfällen har jag haft elever som i sina utvärderingar har beskrivt hur omotiverade de kände sig i början, men hur glada de är att de ändå fullföljde utbildningen och att de har fått upp ögonen och lärt sig massor av nytt. Många säger att de äntligen har fått bekräftelse på det de på något sätt visste men inte hade ord för... Dessa uttalanden gör mig alltid lika glad. Och övertygad om att även praktiskt kunnande mår bra av att förankras teoretiskt.
Kämpa på Erika med att föra in vetenskapligt uppsatsskrivande. Du har ju alla argumenten för det här ovan i ditt inlägg. Jag tänker att vi i vårt målstyrda samhälle, måste ha goda utvärderingsverktyg till allt vi gör. Och hur ska man i framtiden kunna ta fram sådana om man inte har teoretisk förankring. Det måste ju även gälla officierare?