Seminariet brukar vara en blandning av information och inspiration och årets första inspiratör var Stefan Hrastinski som bl.a. har skrivit boken "Nätbaserat lärande". Stefan forskar om lärande och samarbete på nätet och är projektledare i ett samnordiskt försvarsmaktsprojekt. Detta projekt går ut på att skapa en gemensam portal "online learning space" där lärare kan få stöd och inspiration i hur det är att planera, genomföra och utvärdera nätbaserad utbildning. Projektet är ett led i det nordiska försvarssamarbetet NORDEFCO.
Stefan hade en mycket intressant föreläsning och jag fastnade särskilt vid några saker... Han pekade på att det inte finns något vetenskapligt stöd för att nätbaserad utbildning skulle vara bättre än traditionell klassrumsundervisning. Enligt de 355 studier som redovisas på nosignificantdifference.org finns det inga tydliga samband mellan ökat lärande och inslag av nätbaserat lärande - inte heller motsatsen. Det är helt enkelt så att det beror på.... (vilket vi ju säkert anat men kanske inte kunnat bevisa?) I diskussionerna på min egen arbetsplats kan jag tycka att pendeln ibland slår så långt i ytterkant... Pratar vi nätbaserat lärande, ja då tolkar många det som att vi inte ska se en enda elev i klassrummet längre, men det är ju inte det som är poängen...
För några veckor sedan dök det upp en kollega som hänvisade till morgonens Eko-nyheter där det slogs fast att man lär sig sämre om man pluggar på distans. Jag kände mig verkligen helkorkad eftersom jag trodde jag hade i alla fall lite koll på det aktuella forskningsläget och detta samband hade jag totalt missat. Jag kastade mig över datorn och fick fatt på källmaterialet efter en stunds letande. Det var en undersökning från HSV som låg till grund för inslaget. Det visade sig att man endast hade mätt genomströmningen på högskoleutbildningarna och inte vad man hade lärt sig. Att genomströmningen minskar kopplade de till de ökade antalet distansutbildningar och det är ju inte ett dugg konstigt. Att många hoppar av en distanskurs är väl känt och har en mängd olika förklaringar - men det blev en bättre nyhet genom att påstå att distansstudenter lär sig sämre... hur var det nu Mark Twain sa: det finns tre olika lögner - lögn, förbannad lögn och statistik ;-)
Det finns helt enkelt tillfällen då klassrummet är att föredra likväl som det finns tillfällen då vi skulle kunna nå mycket bättre resultat om vi vågade lägga upp utbildningarna mer flexibelt. Jag har lite svårt att förstå varför så mycket känslor väcks vid dessa diskussioner men jag har insett att det för många blir en helt ny lärarroll, vilket naturligtvis kan skapa osäkerhet. Hur går diskussionerna på era arbetsplatser?
Stefan pratade också om teknikens roll - det har funnits (och finns) en övertro på tekniskt avancerade lösningar medan trenden nu går emot enkla, billiga lösningar. Fokus ligger istället på lärandet och samarbetet människor emellan. Här är min organisation ett praktexempel - vi har många dyra lösningar som inte används speciellt mycket, ex smartboards. Videokonferens används ganska ofta för möten men aldrig i våra utbildningar och vårt LMS känns inte modernt och pedagogiskt uppbyggt. Det känns som vi har gjort många felaktiga val och kanske detta är orsaken till att vi inte nåt dit vi vill? Eller är det att förenkla det hela genom att skylla på tekniken?
Hej Erika.
SvaraRaderaVad roligt att läsa om din arbetsvecka. Ditt inlägg väcker många tankar hos mig. Kul att du kollade upp Ekots uttalande och resultatet du fann förvånar mig inte.
Min erfarenhet är att många elever startar distanskurser i tron om att det ska vara enklare än att studera "i klassrum". Man arbetar 40 timmar samtidigt som man tänker sig att man ska studera 40 timmar i veckan på distans. En ekvation som inte riktigt går i hop. Efter en tid är det många som faller bort av denna anledning. Det säger ingenting om distanskursernas kvalitet.
På min arbetsplats har vi haft många diskussioner om klassrumsundervisning kontra distansundervisning och många gånger resulterar det i för eller mot, vilket retar mig. Jag har arbetat som distanslärare i fyra år. Min erfarenhet som lärare är att jag har bättre koll på mina elever som studerar på distans än dem jag har i klassrummet. På webben syns du och det du gör. De som i ett klassrum inte vågar eller vill ta till orda får en chans att visa sig i distansundervisningen och jag har möjlighet att se dem, stödja dem och framförallt motivera dem att lära mer utifrån det. Jag tror dock att man måste ha en nyanserad syn på distansundervisningen och inte glömma bort vikten av mellanmänsklig kommunikation. Tekniken är ett hjälpmedel i distansutbildning, men bakom tekniken finns människor . Jag tror att lärande uppstår i möten mellan människor och för att få människor att interagera över nätet så måste man som lärare jobba hårt för att ge dem förutsättningar till det. Här gäller det att naturligtvis att ha en teknik som medger interaktivitet, att man formulerar uppgifter som driver på kommunikation, men också att plattformen för lärandet vilar på trygghet.
De senaste året har jag jobbat hårt med just tryggheten. Jag jobbar på att få eleverna att komma på alla kursstarter, då jag jobbar med att stärka relationerna i gruppen och försöker få dem att etablera kontakt IRL. (Det ska sägas att dessa kursgrupper börjar och startat samtidigt, det är betydligt svårare när det gäller flex.studier) Jag låter eleverna sitta i grupper och fromulera studiekontrakt tillsammans. De får då diskutera hur de kan hjälpa varandra i lärandet. Det har varit lyckat och jag har fått god respons på det, både direkt men också genom att jag ser att eleverna tar ett ökat ansvar gentemot varandra när de har träffats på riktigt. Jag brukar även ha ett par "inträffar" (som berör målen i kursen) där vi träffas och diskuterar med varandra. Även dessa är mycket uppskattade och jag ser tydligt att kommunikationen mellan eleverna ökar efter dessa.
Utöver detta tänker jag att jag som lärare har en viktigt roll i att verkligen förmedla att jag ser varje enskild elev. Detta tar tid, men jag tycker att jag har hittat en del tidsparande knep. Bla skriver jag alltid i elevernas uppgifter med en annan färg(inte för att rätta stavfel och sådant utan för att sätta en personlig prägel). Jag kan göra utropstecken och kommentera svar och ge min syn på saken direkt i deras text, jag tänker feed forward snarare än feed back. Responsen jag får är att just att eleverna känner sig sedda och bekräftade och att det ger mer lust till att lära. Just detta är ett av mina mål som lärare.
Fortsättning följer inlägget blev för långt!
Och här kommer fortsättningen (om du orkar läsa!!)
SvaraRaderaJag lever i en "köp och sälj" värld. Kommunerna köper utbildningsplatser av oss och de betalar mindre för distansundervisning än för dagundervisning. Man utgår från att det är "lättare och billigare att undervisa på distans". Detta stör mig också. Ja, det är billigare att ge distansundervisning om man använder sig av självrättande tester och fråga-svar underlag. Det är inte vad lärande innebär för mig.
Jag tänker att distansundervisningen på många sätt är som klassrumsundervisningen, det är bara så att vi är på olika platser. För att distansundervisning ska bli lärande behövs det både tid och resurser. Som lärare måste man lära sig att behärska tekniken, man måste konstruera pedagogiska uppgifter, man måste vara närvarande och snabb i fingrarna (och i huvudet), man måste lära sig att formuelera sig tydligt och man måste ta kontakt och boka möten med dem som behöver det. Detta tar massor av tid och det måste kommunerna (läs politiker) inse.
Oj, nu blev det långt.
Distansundervisningens varande ligger mig varmt om hjärtat och är en av anledningarna till att jag går denna kurs! Även om du arbetar inom försvarsmakten så ser jag en del paralleller till min verklighet. Bla att ni riktar er till vuxna. Jag tror att distansundervisning ligger i tiden. Vi ser en klar ökning hos oss. Människor vill kunna studera där de befinner sig, när de kan och inte vara uppbundna i tid och rum. Det måste vi som utbildningsanordnare möta och inte spara på resurserna!!
//Malou
Hej Malou! Tack för insiktsfulla och intressanta reflektioner :-) Tyckte inte alls de var för långt, blir istället imponerad hur bra och tydligt du formulerar dig. Jag förstår att du är en uppskattad distanslärare som verkligen har förmåga att möta dina elever och får dom att känna sig sedda. Jag tror att en av orsakerna till att distansutbildning inte river ner applåder hos oss är den att många av lärarna helt enkelt är dåliga på att uttrycka sig i skrift. Jag kanske är lite fördomsfull här, men många av officerarna är uttalade praktiker och är vana att ge feedback (inte alltid feedforward är jag rädd...)öga mot öga och ofta ute i fält. Inget konstigt med det eftersom den militära traditionen att utbilda har sett ut sådan hur länge som helst. Men klivet in i den nätbaserade världen är svår för många och jag tycker det är svårt att veta hur man skall komma åt detta. Vi försöker vara tydliga i rekryteringsprocessen men det är inte alltid vi kan påverka den - kanske kan vi bli bättre på att jobba med kompetensutveckling under den tid man är anställd hos oss, dvs ha en tydlig plan för dom som ska undervisa via datorn. Men att det ligger i tiden håller jag med dig om, vi ser signaler från ledningen hela tiden som pekar på ett helt nytt internt utbildningssystem. Tyvärr är väl inte drivkraften pedagogiska skäl utan handlar mer om ekonomi och effektivitet, men vi som är "troende" får väl passa på att visa även på andra fördelar :-)
SvaraRadera