Bifoga fil i bloggen?

Hade tänkt att ladda upp en fil som jag pysslat lite med i veckan, bara ett vanligt worddokument som jag sparat som pdf... men nu när jag satte mig vid bloggen så hittar jag ingen funktion för att bifoga fil... är jag blind? Någon som vet hur man kan göra? Så i väntan på att någon klok person kan ge mig goda råd så får jag skriva om något annat än vad jag tänkte från början ;-)

När man jobbar på en statlig myndighet så måste vi ju följa Förvaltningslagen vilket innebär att allt på våra lärplattformar är betrakta som allmänna handlingar. Jag kan känna att vi inte riktigt har diskuterat och fastställt rutiner för att hantera detta. Vi har ju också Arkivlagen  att förhålla oss till och arkivinspektioner som sker med jämna mellanrum. Här finns det mycket som jag inte vet... Det jag vet är att den plattform som vi använder på skolan, den har vi så att säga kontroll över själva. Det innebär att alla kurser som använt den finns kvar och skulle någon begära ut material så skulle vi kunna få fram det. Däremot blir jag lite mer osäker på hur det är med den försvarsmaktsgemensamma plattformen. Den driftas ju inte av oss utan av en annan myndighet som heter FMLOG (försvarsmaktens logistik). Jag gissar att allt sådant regleras i ett sk SLA (Service Level Agreement) men jag har ingen aning... Det hela är ganska komplext, någon vet säkert hur det ligger till och jag känner att jag måste forska lite i detta.

En annan sak som jag funderar över är hur vi hanterar de av våra studerande som har skyddad identitet. När jag letade i kursmaterialet så såg jag inget om detta men någon annan kanske kan ge mig några tips var det finns? Det blir ju lite märkligt om våra studerande kan säga nej till att finnas med på bild och sedan måste vi lämna ut hela diskussioner från ett forum där allas namn och åsikter är helt uppenbara... Kanske ett långsökt resonemang, men om jag av någon anledning skulle vara rädd om min identitet är det tveksamt om jag skulle studera på en nätbaserad utbildning... Hur ser ni på detta?

lite mer om källkritik och plagiat

När jag satt och läste kursmaterialet om källkritik från Lunds universitet så slog det mig att det oftast diskuteras hur vi ska lära eleverna ett källkritiskt förhållningssätt och hur vi ska kunna avslöja deras plagiat. Inte enbart i den här kursen utan rent allmänt... I veckans nummer av skolvärlden var det t ex en artikel om hur ytliga elevernas kunskaper är avseende hur man söker på nätet och värderar det material man får tag på. Malou har i sin blogg också visat på vikten av att diskutera detta problem med sina studerande och hur hon på ett föredömligt sätt tar sig an problematiken.

Med detta vill jag säga att jag absolut tar problemet på allvar, men jag vill också påstå att det finns saker som vi inte diskuterar så ofta som också är viktiga. Hur ofta granskar vi våra kollegors material utifrån samma källkritiska kriterier som vi granskar våra studerandes? Eller är det inte nödvändigt? Eller är det enklare att låta bli för att inte hamna i konflikt? Det är ju inte så ofta som lärare/forskare avslöjas med fusk men visst händer det.

Ett nutida exempel finns att hämta från Försvarshögskolan - där anmälde en anställd en av professorerna för fusk och plagiat. Anmälan gick i stort ut på att hela den forskning som vederbörande haft som grund för sin professur var ett plagiat av andras forskning. Professorn hade helt enkelt fogat samman en massa material från andra och presenterat det som sitt. Jag kan inte ärendet i detalj och tar inte ställning i skuldfrågan men det som är intressant är också att personen som anmälde i princip blev utfryst - en högskola som kräver av sina studerande att de skall avhålla sig från fusk och plagiat klarar alltså inte av att hålla en balanserad, professionell nivå när samma sak ska diskuteras i lärarlaget. Nåja, det kanske säger mer om människor i allmänhet än om denna arbetsplats i synnerhet, men visst borde vi hålla rent framför egen dörr innan vi tar diskussionen med de studerande - annars är vår trovärdighet inte särskilt stor. Men att frågan är aktuell visar inte minst detta pressmeddelande från Vetenskapsrådet där man kan läsa om konsekvenser av att avvika från god vetenskaplig sed.

En annan sak som jag också funderar över är om synen på vad som är fusk och inte håller på att förändras. Tycker att Malou beskriver detta på ett bra sätt när hon skriver:

"Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid."

Jag tror att kommentarer som denna kommer att bli allt vanligare. Jag ser hur min 18-åring har svårt för att sitta ner och fokusera på en text på djupet för att kunna ta den till sig och därmed kunna redogöra för den med sitt eget språk. Tålamodet och koncentrationen finns helt enkelt inte. Det är naturligtvis att generalisera för mycket att påstå att hon är normen, men jag tror ändå att det finns något i hennes sätt att vara som är representativt för den kunspassyn som håller på att växa fram. Det är inte så noga med vad som är mitt och ditt, allt som är på nätet är vårt och jag kan göra vad jag vill med det. Jag kan förstå förvirringen.... vi pratar om samarbetslärande där vi skapar kunskap tillsammans och lägger ut material på nätet som andra får ta del av - samtidigt finns det en knivskarp linje (för läraren) som inte får passeras för då är det fusk. Det är sannerligen mycket svårare att vara både lärare och elev i dag...

Att söka information

Nu har jag ägnat lite tid åt att titta på KTH:s material om informationssökning. Eftersom jag har pluggat mycket på distans genom åren tycker jag att jag fått en god vana i att själv söka rätt på böcker och artiklar på nätet. Min erfarenhet av bibliotek som jag har använt är att det brukar gå snabbt och lätt att få fatt på det material som behövs.Det har aldrig varit svårt att få lånekort och tillgång till databaser på distans. 

Det svåraste tycker jag är att få fatt på bra nyckelord som beskriver det jag letar efter. Där har jag känt behovet av att faktiskt få prata med en bibliotekarie "på riktigt" för att få hjälp vidare. Men å andra sidan har jag aldrig prövat att chatta med en jourhavande bibliotekarie vilket verkar helt korkat så här i efterhand.... Jag har alltså suttit och grubblat och sökt själv när det förmodligen funnits hjälp bara några klick bort... Hmm, inte så begåvat... :p  Men här tror jag verkligen att guider som den från KTH kan vara till hjälp. Det är lätt att fastna i sina egna tankebanor och även om guiderna inte innehåller just det ord man själv söker så bidrar de till att hitta nya sökstrategier.

En sak som jag inte riktigt gillade med guiden från KTH var att länken för nästa sida flyttade på sig beroende på vilken sida man var på. Det kan tyckas som en liten petig detalj men en sån sak kan faktiskt få mig att sluta använda en tjänst. Risken är att man fastnar i form istället för innehåll. 

Ibland kan jag tycka att det är lite förvirrande när man byter universitet och därmed även bibliotek. Nu tycker jag ju egentligen inte att man ska likrikta saker alltför mycket, men just bibliotek är väl ändå ganska lika i sitt utbud av tjänster? Min lite trötta hjärna skulle uppskatta om deras olika hemsidor och söktjänster såg någorlunda lika ut.... Jag har gått igenom en massa olika sökguider och tycker väl egentligen att de påminner ganska mycket om varandra - varför inte kraftsamla (för att använda en favortifloskel från det militära :p) till en enda universitetsbibliotekshemsida med tillgång till hela landets samlade bibliotekariekompetens? Plocka det bästa från alla onlinetjänster (gillade förresten att man enkelt kan söka i bibliotekskatalogen från mobilen, mer sånt!)

Här finns flera sökguider från olika bibliotek. 

 

Länk till Försvarshögskolans bibliotek som är specialiserade på böcker inom krigsvetenskap, statskunskap mm

Nyttan av Urkund...

Mina första universitetsstudier var historia som jag läste i Göteborg... Då fanns Jörgen Weibull kvar som professor och med tanke på den släktens inflytande inom området källkritik så var naturligtvis hela institutionen präglad av detta. Jag var ju rätt ung och fattade väl inte så mycket och hade inget att jämföra med, men senare under livet har jag funderat desto mer...särskilt under de tio år jag jobbat i försvaret... 

Genom de förändringar som försvaret genomgått så har man delvis tappat den tradition av dokumentation som fanns tidigare. Det har inneburit att man idag inte alltid vet varifrån etablerade metoder kommer och detta blir ibland problematiskt då man ska ta fram ny kunskap. Vet man inte orsaken till att man gör på ett visst sätt så är det svårt att argumentera varför man skall göra på ett annat... Jag kan uppleva att man i vissa lägen tar ganska lättvindigt på detta med dokumentation, källkritik och att faktiskt kunna bevisa varför man gör si och inte så.... Det är ju i våra reglementen och publikationer vår samlade kunskap kommer till uttryck och det är av stor vikt att det som står där är korrekt, annars kommer de inte att användas utan alla kommer att "göra som de vill" baserat på egna upplevelser och eget tyckande. Det funkar ju inte i alla lägen då en förutsättning för att överleva ibland är att alla gör på samma sätt - ett annat beteende än det fastställda kan helt enkelt försätta kollegorna i livsfara. Hur som helst så tycker jag att inställningen till dokumentation och källkritik har förändrats - till det bättre. Det är nog så att de senaste årens ominriktning av försvaret bidragit till att man sätter större vikt vid kunskap som en kummulativ process - man inser att för att formulera ny kunskap måste man känna till den gamla.

Med anledning av detta så tycker jag också att ett verktyg som Urkund väl fyller sin plats. Jag har testat det och tycker att vi såklart ska använda oss av det. Det skapar möjligheter till diskussion i ett lärarlag om vad som är fusk och inte...Det är ju trots allt läraren som ska avgöra detta, Urkund ger ju bara information om likheter i texten...

Problemet hos oss är att de studerande nästan aldrig skriver något som det är idé att mata in i Urkund.... Officersprogrammet är hos oss två terminer på VFU och de håller i huvudsak på med praktiska kurser. Specialistofficersprogrammet är en praktisk utbildning med lite teori. Även de andra längre kurserna vi anordnar har få inslag av vetenskapligt skrivande. Jag har svårt att få gehör för att man skall ägna tid åt att skriva uppsats om det då skulle innebära att något praktiskt moment skulle få stryka på foten... Å andra sidan bestämmer vi ju i vissa fall helt över kurstidens längd så jag förstår inte varför vi inte kan ha både och? Om vi i framtiden skall ha medarbetare som kan se sitt praktiska handlande mot bakgrund av ett teoretiskt ramerk så måste vi väl börja det arbetet på våra skolor?

Nä jag säger som general Carl Gideon Sinclair (1730-1803): "La théorie est le pied gauche, la pratique est le pied droite, il faut avoir les deux pour marcher." Min franska är inte vad den en gång var men jag tror det blev ganska rätt :p

Att lära sig spanska glosor...

En av döttrarna har nu börjat läsa spanska. Hon tycker det är jätteroligt men har otroligt svårt att lära sig glosor. Vi har tragglat hela hösten och i går kväll kände jag att det fick räcka, det gick helt enkelt inte in. Vad göra? Jo såklart, vi vände oss till Allsmäktig Google för att se vad som fanns för möjligheter på nätet och vips hade vi hittat glosor.eu 

Efter en lite stund hade vi skapat ett konto och dottern var i full gång att skapa en övning med veckans glosor. När orden var inmatade så fanns det flera olika övningar som kunde göras, bl.a. ett traditionellt glosförhör, hänga gubbe, pussel och memory. Man kunde också välja om man ville göra övningen tillgänglig för alla eller bara för en själv eller sina vänner.

Dottern blev eld och lågor och satt en lång stund och övade, helt självmant och tyckte dessutom att det var roligt...Det är verkligen en härlig upplevelse att se hur det som nyss var omöjligt bli enkelt och lustfyllt - och detta tack vare datorn och någon som förstått vitsen hur den kan användas för att stödja lärande. Att man också kan hjälpa andra är ju ytterligare ett plus. Denna stund vid köksbordet är det närmaste jag kommit IKT-pedagogernas Nirvana på mycket länge... ;-)


Annas övning finns här

I dag är en bra dag

Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra... Visserligen halkade bilen fram som en tvål i ett badkar på vägen i morse (hmm nej, vinterdäcken har inte monterat sig själva denna hösten heller.... dåligt...) och snön vräkte ner men jag sitter ändå på mitt arbetsrum och känner mig rätt nöjd... Det har säkert framgått i mitt bloggande hittills att tillvaron som IT-pedagog i Försvarsmakten inte alltid är helt enkel. Nu gillar jag ju utmaningar men det finns ju gränser... :p 

Ofta upplever jag att jag måste ägna mycket tid åt att förklara och försvara datorns roll i undervisningen plus att vi hela tiden har de tekniska regelverket, som är minst sagt omfattande, att ta hänsyn till. Då handlar det ju ändå om kollegor som är vana att hantera teknik i sin vardag. Jag har kommit fram till att det mer handlar om en osäkerhet att möta människor genom datorn och att också kanske mista en del av kontrollen som man upplever sig ha IRL.

Normalt sett när jag sitter med på uppstartsmöten för nya kurser brukar frågorna vara många. De handlar inte bara om hur man ska hantera vår plattform utan ofta ifrågasätts vitsen med att ha ett digitalt kursstöd överhuvudtaget. Så då brukar diskussionerna ofta sluta med att jag får ägna mycket tid åt att motivera plattformens existens och vi kommer aldrig vidare till att diskutera vilka pedagogiska konsekvenser en plattform kan få.

Men så igår var det dags för ett nytt uppstartsmöte och jag höll min introduktion som vanligt. Antingen har jag blivit bättre på att framföra mitt budskap eller också har faktiskt idén om ett digitalt stöd börjat att få fäste hos lärarna. Varje år så byter vi ut ca en tredjedel av lärarna så det var faktiskt med ett antal som aldrig hade kommit i kontakt med en lärplattform. Sen återstår ju att se vad som faktiskt händer men jag tycker ändå det kändes glädjande att många såg möjligheterna istället för begränsningarna. Jag kände mig genast inspirerad att dela med mig av mina nya lärdomar från denna kurs och funderar nu på hur jag kan göra det på ett bra sätt så att det kan inspirera både lärare och studerande. 

Det som är den stora utmaningen för mig är att hitta bra, praktiska exempel som vi kan och får göra med de datorer som vi får från jobbet. Jag kan ju inte kräva att lärarna skall sitta hemma och fixa med filmer, ljud och programvaror. Skall det bli trovärdigt måste man ju kunna göra allt på sin jobbdator som man behöver i jobbet...annars faller ju liksom hela idén. Det innebär att jag t.ex. inte kan propagera för något som kräver en nedladdning - eftersom vi normalt sett inte är administratörer på våra datorer. Det är verkligen irriterande och jag tänker att vi är dom enda som har det så.... Det skulle vara intressant att höra någon berätta hur det ser ut på er arbetsplats?

Varför försvann Android Market??

Är nu mera lycklig (?) innehavare av en HTC Desire och har börjat att utforska alla dess finesser... Fascineras över möjligheterna med att vara ständigt uppkopplad och får massor av idéer om hur man kan använda telefonen i våra utbildningar. Jag trodde att jag skulle känna mig stressad över att hela tiden kunna följa Facebook, mail osv men hittills har det faktiskt blivit tvärtom. Jag tycker att det känns enklare att kolla läget via mobilen än via datorn - jag är lite glatt överraskad faktiskt...  Men nu till problemet - när jag hämtade hem en uppdatering och installerat den så försvann programmet Android Market... :(  Det var ju inte precis vad jag hade tänkt mig - så nu kan jag inte hämta hem några appar och vad ska jag med telefonen till då? Det är ju det som är själva grejen...Suck, att jag och tekniken aldrig kan komma överens...Men men, det är väl bara att börja läsa manualer och forum på nätet - kanske finns det någon mer än jag som lyckats med detta?

Jag blev extra besviken att jag klantade till det med telefonen eftersom jag hade tänkt att utforska Bambuser med hjälp av den. Nu gick jag till snäll kollega som hjälpte mig att förstå möjligheterna med streamad video direkt via nätet. Det var ju i och för sig ingen nackdel att vara två när man testar, speciellt om en inte är fullt så teknikbegåvad som den andre... ;-)

Bambuser fungerade jättebra och var verkligen inte svår att förstå sig på. Vi testade lite olika sätt att filma, laddade upp filmer men körde även live från telefon till dator. Att lätt kunna ändra inställningar på ett redan uppladdat filmklipp var en funktion jag gillade. Det kan ju hända att något som man först ville ha publikt ska ändras till en film med begränsad synlighet och detta gjordes enkelt med ett klick.

Det finns såklart många tillfällen då vi skulle kunna använda streamad video i jobbet. Om man t ex är ute på ett skjutfält eller på en annan plats i världen och någon materiel går sönder skulle man kunna filma med mobilen och streama hem till experten som är kvar på förbandet i stället för att åka dit. Att filma föreläsningar eller chefens personalinformation är andra alternativ. Nu får vi använda vår videokonferensanläggning för att exempelvis nå de kollegor som finns på andra förband. Med Bambuser kan informationen komma fler till del - det finns ju inte videokonferensanläggningar överallt precis...

Invändningen mot Bambuser är förstås att all information inte bör spridas över nätet på detta sätt. Men så är det ju med all information - man måste väga innehållet mot vikten av att nå en viss målgrupp. Känslig information får man väl sprida på ett annat sätt. Vi kommer ju att ha möjlighet till e-möten via vår lärplattform vilket naturligtvis är ett bättre alternativ om det gäller uppgifter av känslig karaktär. Hemlig information finns det fastlagda rutiner för men sådan kommer vi inom utbildning ändå inte ofta i kontakt med. 

Någon som har en reflektion på detta och som kan bidra med några praktiska Bambuser-exempel?

Nä, nu är det nog dags att läsa HTC manualen igen... :p